Genom RUT-avdrag finansierar staten privat läxhjälp. Innan man tar ställning till frågan om läxhjälp kan man fundera över vad man menar med läxa.

Ordet läxa kan grovt definieras på två sätt: Det första är skolundervisning som lärare bestämt att eleven skall göra utanför ordinarie lektionstid.

Det andra är de studier eleven gör utöver det som läraren planerat för eleverna, alltså frivilligstudier.

I det första fallet gäller att det är skolan som bär ansvaret för att eleverna når målen. Om eleven inte klarar av att studera på egen hand hemma bör läraren välja ett annat sätt för eleven att studera på till exempel att studera på lektionstid, med specialpedagog eller med assistent.

Det är viktigt att betona att aktuell forskning visar att läxor i sig inte har någon viktig betydelse för elevers skolframgångar. Vad som spelar roll är lärares undervisning i klassrummet (Hattie, Visible Learning 2009).

När det gäller den andra definitionen av läxa, handlar det om föräldrar som gör det aktiva valet att de vill att deras barn skall lära sig mer än vad skolan erbjuder i sin undervisning.

I Sverige har vi sedan länge en kostnadsfri, likvärdig skola som alla kan gå i oavsett bakgrund. Vill vi ha det i fortsättningen också?

Skall staten då verkligen stötta privatundervisning till enskilda elever för de föräldrar som har ekonomiska möjligheter och väljer att betala för att deras barn skall lära sig mer? Borde inte statens pengar för skolundervisning i stället gå till skolan direkt, där professionen på skolundervisning finns, där pengarna behövs och där pengarna kommer alla elever tillgodo?

Maja Keszei

grundskolelärare, fil master i pedagogik