Jag har en anhörig boendes på Kaggeleds äldreboende. De flesta äldre blev tvångsförflyttade dit, då det enligt nämnden i stadsdelen Härlanda-Örgryte fanns för lite underlag för antalet gamla. Flytten blev ett skräckscenario för min mamma och ett fullständigt tumult för oss anhöriga. Till saken hör att mamma är dement.

I dag är personalsammansättningen ett fullständigt kaos på äldreboendet. En personal per avdelning, ibland två. När man kommer fram på förmiddagen är exempelvis mamma inte ens upptagen ur sin säng. Andra boende sitter i sina morgonrockar och äter – hör och häpna – kall gröt. Helgerna är en katastrof, en personal per avdelning, med hänvisning att de boende inte behöver duscha. Anna, du duschar väl liksom vi andra även på helgen?

Att det sedan fattas tvättmedel, soppåsar, toapapper och sist men inte minst blöjor är ju bara det ett stort misslyckande. Personalen springer mellan avdelningarna och lånar från varandra och enligt dem blir det också fel sort – läs storlek – på blöjorna.

När jag talar med personalen river de sitt hår i förtvivlan över sin arbetssituation. De tar in timvikarier, olika människor, i princip varje dag. Att man sedan har under övervägande att ta in personal via bemanningsföretag – hur låter det? Tror du, Anna, att det är ett tryggt boende för dementa?

Jag har vid ett flertal gånger varit i samtal med enhetschefen på boendet och påtalat problemen men inget händer. Anna, skulle du vilja att din mamma och pappa levde sin sista tid i livet under dessa förhållandena?

Till sist tycker jag att du, Anna Johansson, skall ta dig en tankeställare och börja agera på ett helt annat sätt. Du är biträdande kommunalråd med ansvar för äldreomsorgen, är det så här du vill att vi skall sluta våra dagar? Eller hur är din drömtanke att det skulle kunna se ut?

Jag, och alla vi andra som har våra nära och kära inom äldreomsorgen, vill ha ett ärligt svar från dig.

Britt Krantz

ledsen och arg