I början av sommaren åkte jag med Västtåg från Skövde till Göteborg. Dryga kilometern efter Falköping blev det stopp. Orsak – sönderkörd strömkabel. Därmed slut på luftkonditionering och fungerande toaletter. Av säkerhetsskäl fick vi inte gå ut. Efter cirka två timmar ombads vi att gå till första vagnen för evakuering. Då började det verkliga äventyret.

Banvallen var väldigt brant så det var svårt att få fotfäste. Efter att ha klivit över parallellspåret kom nästa utmaning. På ett stickspår stod ett långt tågchassi som vi måste klättra upp på och över. Inte lätt kan jag lova, men alla hjälpte varandra.

Lyckades besegra chassit, men där kom nästa hinder – ett högt stängsel. En man höll benhårt ihop två höga trappstegar så vi skulle kunna klättra över. Väl på fast mark hjälptes vi åt att ta emot bagage och småbarn som lyftes över. Inte dåligt med mina 69 år!

Väl på fast mark lämnades vi åt vårt öde och fick gå tillbaka till stationen där det rådde fullt kaos (bland annat kom anländande från Hultsfredsfestivalen). Informationen var urdålig, ingen visste vilka tåg som gick och vilken slutstation tågen hade. Det blev en mycket lång dagsfärd och vid tiotiden på kvällen kom tåget äntligen fram till Göteborgs central.

Har rest mycket med tåg men nu är jag väldigt orolig vad gäller mitt tågresande i framtiden. Hur är det med ansvars- och försäkringsfrågor? Väntar mig att ansvarig ger mig svar på följande frågor.

1. Vem ansvarar för en evakuering – tågoperatören eller Banverket?

2. Har personalen kunskap och genomförs övningar i tågevakuering?

3. Hur evakueras den som har handikapp av något slag (alla är ju inte atleter)?

4. Om jag hade brutit exempelvis ett ben, vem är då ansvarig?

5. Finns det inga elreservsaggregat? Går det inte att manuellt göra något när strömmen går?

6. Varför finns inga öppningsbara fönster?

Slutligen vill jag ge några råd till framtida tågresenärer. Räkna alltid med förseningar, ta med egen dryck och något att äta, packa lätt och res i bekväma och oömma kläder, se alltid till att ha en solfjäder i väskan och ha alltid med dig några plastpåsar för nödfall.

A-K Dahlin