Kan vi i detta land av överflöd vara annat än egocentriska när Facebook fungerar som syre till den oupphörliga törsten och begäret av att få synas. När antalet ”Gilla” på Facebook blir synonymt med hur omtyckt man är, och därmed hur socialt framgångsrik man är, har synen på sig själv som social varelse passerat det som enligt min mening innefattas av begreppets betydelse; det sociala samspelet mellan människor i grupp.

Här sitter vi ensamma bakom våra pek- och datorskärmar och marknadsför oss själva inför varandra. Är livet en kamp om bekräftelse på att man lever rätt? Räcker inte livet självt och ögonblicken vi genomlever som tillfredsställande medel för att känna det vi alla eftersträvar, nämligen lycka?

Fokus borde ligga på hur vi lever, och inte hur andra tror att vi lever och hur våra liv på bästa sätt förmedlas till omgivningen. Må hända har Facebook, i denna individualistiska guldålder för många, fyllt det utrymme som fordom ägnats åt andlighet. Kan denna tomhet inte fyllas med annat än självupptagenhet?

Framförandet av bilden av det egna livet blir en oupphörlig och ständigt pågående sysselsättning som upptar tid, från den lilla tid, vi har på jorden för att just leva. Men att livet inte varar för evigt är ju i det västerländska samhället något som helst nonchaleras, och genom diverse kroppsliga ingrepp och medel kan ju förnekelsen bli så omfattande att ingenting avslöjar det som komma skall, annat än tiden som passerat (på Facebook).

Michelle

kritisk Facebookanvändare