Det är en solig, varm sommarkväll i centrala Göteborg; en sådan kväll som vi haft max fem stycken av denna kalla sommar. Två nyktra, väluppfostrade, skötsamma kvinnor i femtioårsåldern ska gå på Kulturkalaset för att fira att halva första arbetsveckan efter semestern är slut. Vi sätter oss på Kungstorget på en bänk, köper varsin öl och varsin maträtt från de trevliga små matstånden. Njuter av hur osvenskt detta är och hur trevligt och enkelt livet kan vara ibland. Ytterligare en kollega anländer, går och köper mat.

Plötsligt förvandlas metallstaketet 2 m från vår bänk till ett kravallstaket med vakter. Två av oss blir fast på ena sidan staketet, med varsin ny öl i handen, på andra sidan sitter vår kollega kvar med sin mat. Den som hindrar oss är en kvinnlig, mycket barsk och otrevlig vakt som behandlar oss som berusade kriminella. Det som var tillåtet fem minuter tidigare är nu förbjudet och vi hotas med polis. Vi får hälla ut våra öl inom det alkoholtillåtna området innanför staketet, om vi vill hålla vår kollega sällskap medan hon äter.

Inga förnuftsargument biter på vakten, hon är oförskämd och lyssnar inte på oss, säger att det bara är vi som har problem med den här bestämmelsen. Detta visar sig snart vara lögn – missnöjet på båda sidor av denna Checkpoint Charlie pyr; en publik där medelåldern är 40 plus, glada, skötsamma göteborgare och turister som vill njuta av en härlig kalaskväll och själva bestämma om man vill ha en öl till maten. Till sist behövs fyra vakter för att argumentera i staketöppningen och stämningen sjunker.

Nu efteråt vill vi ställa några frågor till ansvariga för Kulturkalaset:

1. Varför spärrar man över huvud taget av ett område med kravallstaket och åtskiljer ätande och drickande kalasgäster?

2. Hur avgör man vilka gatstenar som är allmän plats och däremot är alkoholförbjudna?

3. Varför upplyser man inte med hjälp av t ex tydliga skyltar vad som gäller och varför?

Kalastanterna