Diktatur – ett smärtsamt ord?
Relaterat
Får man kalla Saudiarabien för en diktatur? Det har varit en del skriverier om detta under senare tid. Regeringen har uttryckt sig försiktigt samtidigt som oppositionen kritiserar regeringen för att inte tala klarspråk. Helt förväntade roller.
Men en mycket större och intressantare fråga är vilka regimer som medier och politiker nu och framför allt tidigare har vågat beteckna som diktaturer. Den som dör i ett fångläger för oliktänkande eller som skjuts när han försöker fly från sitt land har naturligtvis lidit samma fruktansvärda plågor oavsett om det odemokratiska landet han levt i styrs av kommunister, fascister, militärer eller av överstepräster.
Men de kommunistiska länderna i forna östblocket och i andra delar av världen bedömdes efter en egen och mycket snällare måttstock än andra icke-demokratier, särskilt under tiden fram till berlinmurens fall och kollapsen av Sovjetunionen.
När dessa länder var som mest antidemokratiska och exempelvis sköt sina medborgare i ryggen när de försökte fly till väst, då var det sällan någon journalist i rikstäckande medier och endast enstaka politiker långt ut på högerkanten som fick eller vågade kalla dessa regimer för diktaturer.
Men nu när det har blivit helt riskfritt kan man ibland läsa i tidningarna och i debatter höra uttryck som Ceaucescus diktatur, diktaturen i Östtyskland och enpartiväldet i Sovjetunionen.
Kambodja är ett tydligt exempel på hur långt inne det satt att övergå från det neutrala språkbruket ”regimen” i Phnom Penh till det mer sanningsenliga ”diktaturen” i Phnom Penh.
Det hade varit mycket intressant att diskutera och kanske utreda när det blev godtagbart i svenska medier att kalla en vänsterregim för diktatur och varför det fortfarande för många är så smärtsamt att använda ordet diktatur för urspårade kommunistiska regimer.
Nyfiken medieobservatör





Följ oss på twitter #gpdebatt








































