Göteborg är en av de städer som snart kommer ta emot en stor andel, cirka 1 500 personer, av de anhöriginvandrarna som väntas komma från Somalia för att förenas med sina släktingar här i landet. Många har uttryckt oro, för hur vi ska kunna ta emot alla som kommer hit på bästa sätt, och för hur vi ska kunna erbjuda dem en bostad. Det är ju redan en skriande brist på bostäder här i stan.

För några veckor sedan uttalade sig några av de ledande personerna i staden och sa att de skulle leta bostad åt de som kommer med ljus och lykta. Nu skulle alla utvägar uttömmas. Trots att vi har en skriande bostadsbrist och många ungdomar och övriga står uppsatta på Boplats i åratal har inga sådana insatser gjort för stadens redan befintliga invånare.

Jag tycker det är självklart att vi ska hjälpa andra människor i nöd och ställa upp i den mån vi kan. Samtidigt får vi inte vara naiva och tro att allt blir bra bara de kommer hit och återser sina anhöriga. De behöver både bostad och sysselsättning och lära sig språket. De flesta kommer nog att vilja bosätta sig bland sina landsmän och släktingar i det redan segregerade Angered och vad händer då? Då får de svårigheter att lära sig språket samt att det blir än mer arbetslöshet och sociala problem som samlas på ett och samma ställe.

I dagsläget byggs det oerhört mycket bostadsrätter på Eriksberg med omnejd. Varför köper inte kommunen in ett antal lägenheter för att hyra ut till anhöriginvandrarna och andra bostadssökande i staden? Då skulle även den delen av staden få möjlighet att integreras med andra kulturer och invandrarna kommer in i vårt samhälle på ett helt annat sätt.

Dags att testa nya vägar