Piskan viner i Göteborg är rubriken på Abraham Staifos krönika i 7/8. Jag instämmer helt. En dag hade jag för ovanlighetens skull tagit bilen in till centrum, eftersom jag på hemvägen skulle hämta en reparerad dammsugare.

Jag parkerade i garaget på Åkareplatsen. Mitt ärende i centrum tog lite längre tid än beräknat och med andan i halsen sprang jag tillbaka till bilen. Parkeringstiden hade gått ut med knappa tio minuter. Någon parkeringsvakt syntes inte till, men en prydlig böteslapp satt på framrutan.

Till varje pris vill Göteborgs socialdemokratiska majoritet få folk att åka kollektivt. Metoderna liknar tyvärr mer socialistisk diktatur än social demokrati. Miljontals kronor läggs ner på propaganda om resvanor. Trafikkontoret talar om kapacitetsstarka transportmedel som cykel och gång. Konstigt nog höjer man samtidigt Västtrafiks priser kraftigt.

Först tvingade Socialdemokraterna in folket i miljonbostadsslummen. Nu vill man med hjälp av Miljöpartiet och trängselskatt tvinga folk att tillbringa sin fritid på bussen. Trängselskatten är tyvärr ett ovanligt ineffektivt och dyrbart sätt för beskattning, som dessutom snedvrider konkurrensen.

I Köpenhamn tog politikerna sitt förnuft till fånga och insåg att trängselskatt kostar mer än det smakar.

Göteborg byggs sönder av bussfiler, trots att ingen tror att bussar är framtidens transportmedel. Bilen innebär frihet för många människor, barnfamiljer, äldre, handikappade och vi som bär tungt. Precis som Staifo skriver är bilismen en viktig och naturlig del av infrastruktur och handel. En gång i tiden var Göteborg stolt över sin fordonsindustri. Snart får vi små tysta och miljövänliga elbilar. Västtrafiks tomma bussar dånar och stinker och lastbilar kan inte åka buss.

Miljövän

som gärna cyklar