Skogen som försvann
Relaterat
Förtvivlat kunde jag bara se på hur bäcken blev sönderkörd, ängar planterades in med gran, och alla majestätiska granar röjdes bort, skriver skribenten. Bild: Lars Alexi
Denna tid på året blir jag smärtsamt påmind om konsekvenserna av vår skogsvårdspolitik. Jag kan endast beskriva det från mitt perspektiv, men jag hoppa intensivt att debatten kan komma igång på en bredare front. Vi har bara fem procent urskog kvar i landet, och vad gör vi åt det?
Som säkert underförstått är jag naturälskare av den grövre skalan. Jag har ett litet torp mitt i skogen där jag under helger och ledigheter flyr från el, vatten brus och stress och njuter av naturens karghet dofter och fantastiska stämning. Dock tog detta tyvärr abrupt slut. När jag kom ut till torpet en dag var området omringat av avverkningsmärken med ett känt skogsbolagsnamn på. Förtvivlat kontaktar jag markägaren för att erbjuda mig att köpa området runt om till samma eller högre pris. Men det avböjdes, förmodligen i sammankopplig till den större planen som gäller för hela området.
Det tog knappt en vecka och så var hela området av den förr i världen så underbara tunga trollskogen totalavverkad. Vildsvin, hjortar och älgar likaså. Och svamparna så klart, eftersom varje instruktionsbok beskriver att man skall leta efter kantareller i gamla granskogar i områden där skogsmaskiner inte dragit fram. Förtvivlat kunde jag bara se på hur bäcken blev sönderkörd, ängar planterades in med gran, och alla majestätiska granar röjdes bort. Detta fortsätter nu år efter år. Såklart, eftersom för just detta området gäller totalavverkning.
Kan detta verkligen vara rätt, är det en hållbar utveckling, är det så här vi vill att vår omgivning skall se ut? Och framförallt, eftersom oftast det är ekonomiska aspekter som väger in, är det verkligen detta som är det ekonomiskt mest lönsamma om vi förlänger räkenskaperna från kvartalsekonomier till långsiktigt hållbarhet?
Nu går vi grannar runt i de små öar av skog som kvarstår och sneglar försynt på varandra om man i misstag var den som tog den sista lilla svamp som låg kvar. Ingen pratar högt om det, men innerst inne vill jag nog tro att alla vet, alla förstår, vi undrar inte vart svampen tog vägen, utan vart skogen försvann?
Harriet Cederlöf





Följ oss på twitter #gpdebatt







































