I morgon, på Internationella kvinnodagen, bjuder jag in till ett samtal med aktörer i Göteborg kring grön och jämställd stadsutveckling. Jag vill höra om hur Göteborg arbetar för att bli en sammanhållen och inkluderande stad och få inspel till de nya nationella mål för stadsutveckling som jag kommer att gå till riksdagen med i sommar.
Jag vill diskutera angelägna frågor som: hur kan stadsutvecklingen bidra till mer jämställda och trygga städer? Hur ser vi till att skapa mötesplatser, så att nya idéer kan födas? Vilka förutsättningar behövs för att städerna ska kunna gå före i omställningsarbetet?
Samlat grepp
Det byggs mer än på länge i Sverige, det är både glädjande och angeläget. Samtidigt ska de stadsmiljöer som byggs också bli hållbara och attraktiva. Tillsammans med bostads- och digitaliseringsminister Peter Eriksson (MP) och kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) tar jag under våren ett samlat grepp om hållbar stadsutveckling och arkitekturpolitik. Vi ser att det ökade bostadsbyggandet innebär stora möjligheter att ställa om till mer klimatsmarta, attraktiva städer med människan i centrum. Byggtakten innebär samtidigt utmaningar och hinder som behöver hanteras. Fram-förallt behövs bättre förutsättningar för att bygga stad och hela livsmiljöer, inte bara bostäder.
Den fysiska miljön påverkar människors beteenden och ger förutsättningar för hur vi möter varandra i vardagen. Jag ser allvarligt på de problem som segregationen i städerna innebär och vill tillsammans med kommuner och andra relevanta aktörer identifiera hur staten kan bidra och underlätta för en socialt hållbar stadsutveckling.
Kvinnor reser mer miljövänligt
En viktig aspekt av detta är jämställd stadsplanering. Alla ska kunna känna sig trygga i sin närmiljö och jag ser positivt på att flera svenska städer arbetar aktivt för att förebygga den otrygghet som många kvinnor och flickor upplever i det offentliga rummet. Stadsutvecklingen ska i högre utsträckning bidra till att fler känner sig trygga och vill använda städernas gemensamma utrymmen.
En aspekt av jämställd stadsplanering handlar om våra resvanor. Undersökningar visar att koldioxidutsläppen från våra transporter skulle kunna minska med en tredjedel om män färdades på samma sätt som kvinnor. Det beror på att kvinnor i högre utsträckning väljer hållbara transportmedel och reser generellt kortare sträckor än män. Detta sätter fingret på en angelägen fråga: hur ser vi till att både bygga städer för alla och samtidigt nå våra klimat- och miljömål? Konkurrensen om mark i de växande städerna, tillsammans med trängseln i trafiken, gör att vi på olika sätt behöver minska biltrafikens roll i städerna. Även om bilen fortsatt har en plats i de svenska städerna är det nödvändigt att stadsutvecklingen i mycket högre utsträckning omfördelar plats från parkeringsplatser och flerfiliga vägar till busskörfält, bra cykelbanor och breda trottoarer.
Politiska beslut
Det var politiska beslut som en gång i tiden satte bilen i centrum av våra städer och det är politiska beslut som kommer att kunna prioritera om gaturummet. Vi behöver ställa om till mer effektiva färdmedel som gång, cykel och kollektivtrafik, och för det krävs politiskt mod och beslutsamhet. Att Göteborgs stad exempelvis har tagit beslut om att biltrafiken ska minska med en fjärdedel till år 2035 är ett steg i helt rätt riktning.
Ett annat positivt exempel som jag har tagit intryck av är arbetet med att utveckla ny stad i de gamla varvsområdena. Göteborg har arbetat hårt för att göra älven till en tillgång för alla och utveckla en mer socialt och ekologiskt hållbar stad. I Frihamnen kommer en ny tät stadsdel med få bilar och mycket grönska att byggas.
Regeringen vill ta en tydligare roll för att möjliggöra hållbar och jämställd stadsutveckling. Till sommaren går jag till riksdagen med de första nationella målen för stadsutveckling någonsin. Nu har aktörer i Göteborg chansen att ge inspel till vilken roll staten ska ta för att se till att våra städer blir jämställda och öppna för alla.
Karolina Skog (MP)
miljöminister med ansvar för stadsutveckling