Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Dragare_roeda Sten
Resurs. Dagens avfall är vår viktigaste resurs i framtiden och Vi kommer att se helt nya professioner. Vad sägs om avfallsmäklare, spillogistiker, reparationsingenjörer, helhetsdesigner eller artist-in-the-store? skriver debattörerna.

Framtidens resurser finns i det ratade

Vårt samhälle står just nu inför en ny sektor, bransch, industri – ja ett helt nytt sätt att tänka. Det nya tankesättet stavas Re: och är sammanbundet av filosofin att återanvändningen, spillminskningen, återbruket, efterlivet ses som de viktigaste faktorerna för ett miljömedvetet hållbart samhälle. Det handlar om att hantera resurserna som finns i det ratade och att aktörer ser de kommersiella möjligheterna. Nya affärsmodeller måste skapas för att möta det nygamla. Det menar forskare från Högskolan i Borås i en ny antologi.

Resurser är ett intressant begrepp. Det är inte lätt att vid en given tidpunkt veta vad som i framtiden är en resurs. Föga kunde man ana, på säg 1700-talet, att något så trivialt som en sandig backe, där inget kunde växa, skulle vara till någon som helst nytta. Tvåhundra år senare råder det brist på sand runt expanderande städer som bygger i betong. Sandtäkter har plötsligt blivit eftertraktade. Ur innovationssynpunkt är förmågan att se möjligheter i något som ingen annan ser, grunden till att bygga värde och centralt för ekonomisk utveckling.

Resurser och hållbarhet är nära förknippade. Hållbarhet innebär att hushålla med resurser - materiella, miljömässiga, mänskliga. Hushållning är själva kärnan i ekonomin.

Avfall har blivit värdefullt

I dag ser vi framväxten av en hel arsenal av verktyg och förhållnings- och angreppssätt för att bygga hållbart som förenas av synsättet av att det som hittills setts som avfall och rent av besvärligt att ta hand om betraktas som en värdefull resurs. Det glömda och gömda kommer åter. Begrepp som: Remake, Redesign, Reduce, Recycle, Recraft, Reuse, Recreate, Reclaim, Repair, Refashion florerar.

Vad är då allt detta? Vill man dra det långt, är det inget mindre än framväxten av ett nyvunnet sätt att tänka – en ny samhällssektor sammanbunden av synen på det ratade som resurs. Att detta är vägen till ett hållbart samhälle.

Re: sträcker sig över vad vi kallar för varuproducerande industri, till tjänsteföretag och service. Det omfattar stora företag, såväl som små och täcker både privata företag och offentlig sektor, liksom kommersiella och ideella aktörer. Helt klart är hur det skär genom hittills givna branschuppdelningar. Huvudfokus är ställt på att lösa samhällsproblem. Lösningar söks i det som redan finns. Behovet av nya varor dras ner. Varors liv förlängs. Reparationer prioriteras. Re: implicerar något cykliskt, produkter som kommer tillbaka och bildar en cirkulär ekonomi. Råvarubegreppet vidgas, liksom vad som är en resurs.

Det återstår dock att i detalj formulera ett teoretiskt ramverk för Re:

Nya flöden

Det är viktigt – om Re: ska bli en samhällssektor – att aktörer kan se kommersiella möjligheter. Nya affärsmodeller behöver skapas, så också betalningsmodeller. En hel del nya flöden kommer att skapas och flöden är grund för ekonomiska möjligheter. Vi kommer att se helt nya professioner. Vad sägs om avfallsmäklare, spillogistiker, reparationsingenjörer (när startar den första ingenjörsutbildningen inriktad mot reparation?), helhetsdesigner (design utifrån ett livscykelperspektiv), och artist-in-the-store (kläddesigners som på plats i affärer redesignar plagg). Materialmusterier (precis som ett äppelmusteri men som tar hand om blandat material för att förädla och återsäljas) och urban mining (utvinner metaller ur dolda mängder kablage som finns i och under städer) kan bli framtida företag.

Megatrender som Digitalisering, Big data och Sakernas internet kan inom Re: användas till något vettigt, att hålla koll på flöden och möjliggöra effektiv re allokering mellan utbud och efterfrågan på resurser. Vi kommer snart i en situation där det är oklart vem som ska betala vem i relationen mellan oss, hushållssoporna och kommunala förbränningsanläggningen.

På liknande sätt kan ett antal marknader starta för olika resurser. Och om det finns en marknad så finns det ekonomiska transaktioner och företaganden. För att Re: ska bli verklighet behövs hållbara affärsmodeller. Människor och företag behöver kunna tjäna pengar på de nya flöden som skapas med Re:tankarna. Vi uppmanar därför regering och departementen för utbildning, näring och miljö att våga ta täten och satsa på Re. En god start är att börja avsätta rikligt med resurser i forskningspropositionen för att skapa sammanhållna kunskapsmiljöer, miljöer som omfattar både utbildning, forskning och innovation med fokus på Re.

Nils-Krister Persson

docent Högskolan i Borås

Björn Brorström

rektor Högskolan i Borås

Den nya antologin publiceras i rapportserien Vetenskap för profession och är rapport 37. Den ges ut i anslutning till ett seminarium ”Re: en ny samhällssektor att räkna med?” i Almedalen måndagen den 4 juli på den Västsvenska Arenan.

Se mer från - Debatt: Almedalen 2016
Mest läst