Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

sdlsz80dca3-nh

Fel fokus med tiggeriförbud

De som förespråkar ett förbud för tiggeri tycks ha svårt att svara på hur ett sådant förbud skulle förbättra situationen i människornas hemländer. Eller i Sverige, för den delen, skriver Cecilia Wikström (L), Soraya Post (Fi) och Bodil Valero (MP).

Tiggeriet har åter aktualiserats i den svenska debatten. Vellinge kommun gjorde verklighet av det tiggeriförbud de länge talat om, som Moderaterna i sin tur skalat upp till att bli en fråga för hela landet genom att lägga till det i sitt partiprogram. Åsikterna om huruvida det är en rimlig väg framåt, och vad det egentligen är man vill motverka, går isär.

Men oavsett hur man förhåller sig till ett eventuellt förbud, så döljer debatten det verkliga problemet – hur vi ska kunna resa människorna ur den fattigdom som leder till tiggeri.

Rumänien och Bulgarien tillhör några av Europas yngre demokratier och svagare ekonomier. Rapport efter rapport visar hur diskriminering, förföljelse och systematiska övergrepp begås i dessa länder mot den romska befolkningen. Fenomenet är inget nytt utan har funnits i århundraden utan att bekämpas. Endast hälften av romska barn inom EU går i dag i skolan. Bara en av fyra vuxna har ett betalt arbete. Och siffrorna är ännu sämre i enskilda medlemsländer. Det är därmed ingen slump att de flesta som tigger på Sveriges gator kommer just härifrån.

Frånskriver oss inte

Att kräva ansvar från de länder där övergrepp och öppet förtryck av romer begås är viktigt, men det frånskriver inte Sverige och andra medlemsländer från sin del i arbetet mot antiziganism och förbättrade levnadsvillkor för denna folkgrupp.

Därför arbetar vi nu tillsammans med en resolution som syftar till att lägga grunden för en gemensam EU-politik på området. Resolutionen uppmanar EU-kommissionen och medlemsländerna att aktivt jobba med att eliminera all form av diskriminering av romer. Det handlar exempelvis om så enkla saker som att alla medlemsländer måste kunna garantera alla romer i EU samma grundläggande fri- och rättigheter som övriga EU-medborgare i dag åtnjuter – vilket tyvärr inte är fallet på många håll i dag.

Även Sverige kan göra mycket mer än vi gör i dag. Vi behöver arbeta närmare företrädare från det romska civilsamhället och andra icke-statliga organisationer. Vi behöver tillsammans med EU-kommissionen övervaka att de europeiska strukturfonder som betalas ut går till projekt som uppfyller kraven på ickediskriminering. Och vi behöver upplysa romer i Sverige om vilka rättigheter de har. I resolutionen efterlyser vi också en nolltolerans mot diskriminering vid centrala institutioner så som sjukvård, utbildning och bostads- och arbetsmarknaden.

Anledning känna stark oro

Även om Moderaternas tiggeriförbud inte explicit har udden riktad mot romer, så finns det anledning att känna stark oro för vilken signal ett sådant förbud skulle sända. Det riskerar att skuldbelägga den romska befolkningen för en överlevnadshandling som ytterst har att göra med den extremt utsatta sociala och ekonomiska situation man har i sina hemländer.

Att roten till problemet ligger i hemländerna tycks de flesta i debatten hålla med om. Men de som förespråkar ett förbud för tiggeri tycks ha svårt att svara på hur ett sådant förbud skulle förbättra situationen i människornas hemländer. Eller i Sverige, för den delen.

Den resolution som vi i slutet av oktober väntas rösta igenom i Europaparlamentet kommer dessvärre inte heller att vara hela lösningen. Men den är ett steg på vägen mot en mer korrekt problemformulering av den situation romer över hela Europa befinner sig i – inklusive de som tigger i Sverige.

Cecilia Wikström (L) Europaparlamentariker

Soraya Post (Fi)

Europaparlamentariker

Bodil Valero (MP)

Europaparlamentariker

Mest läst