Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

sdlsp5658dd-nh

Förslaget devalverar svensk djurhållning

Alla måste kunna lita på att föreskrifter baseras på relevanta, vetenskapliga underlag och att de inte försöker främja vissa intressenter, skriver bland andra Helena Röcklinsberg, docent SLU.

Slutreplik

Djurskyddet, 5/10 och 9/10

Jordbruksverket anger att remisshanteringen är den brukliga. Det ger anledning till oro – ska en orimligt kort remisstid vara praxis, liksom att ett grundligt kritiserat förslag skickas på teknisk runda till EU, och att en remissammanställning offentliggörs först när föreskrifterna beslutas? Det främjar inte tilliten, varken till myndighetens rutiner eller arbetets kvalitet.

Jordbruksverket hävdar vidare att de har stort förtroende för den av näringen upplagda grisstudien – som utgör det enda underlaget för förslaget om sänkt lägsta avvänjningsålder för griskultingar. Eftersom de därmed avfärdar flera vetenskapliga och mer informativa studier står klart att de endast vill basera nya föreskrifter på underlag som stöder en på förhand bestämd idé.

Mycket allvarliga felsteg

Dessa båda felsteg är mycket allvarliga ur ett demokratiskt perspektiv. Medborgare måste kunna lita på att föreskrifter baseras på relevanta och vetenskapliga underlag, och att myndigheten inte försöker främja vissa intressenter.

De föreslagna djurhållningsmodellerna har även visat sig leda till en risk för sämre djurhälsa och (i forskningen väl dokumenterad) ökad antibiotikaanvändning. Dessutom innebär vissa delar av förslagen avsteg från två grundbultar i lagen: den förebyggande funktionen försvinner (kultingars beteendeproblem bedöms efter tidig avvänjning, och man kan ingripa i en hästhållning först sedan lidande uppstått); och skyddet för det enskilda djuret upphävs (gruppbedömning av kultingarna innebär att tio procent inte har samma skydd som övriga).

Vi står fast vid att avgörande brister i remisshantering och vetenskaplig förankring är skäl nog att dra tillbaka förslagen. Så även för näringens skull – att devalvera mervärdena i svensk djurhållning kan inte öka konkurrenskraften. Tvärtom.

Helena Röcklinsberg

docent SLU

Bo Algers

professor emeritus, SLU

Lotta Berg

professor, SLU

Harry Blokhuis

professor, SLU

Stefan Gunnarsson

docent, SLU

Jan Hultgren

docent, SLU

Per Jensen

professor, Linköpings Universitet

Linda Keeling

professor, SLU

Frida Lundmark

adjunkt, SLU

Anna Wallenbeck

docent, SLU

Se mer från - Debatt: Djurskyddet
Mest läst