Att be Brottsförebyggande Rådet (Brå) att ta fram en rapport som återigen skulle visa på att utrikesfödda och deras barn är överrepresenterade i brottsstatistiken, skulle ge ny ammunition åt främlingsfientliga krafter, men inte den kunskap som behövs för att minska brottsligheten.
Att återigen slå fast ett förhållande vi känt till sedan 1970-talet är meningslöst om det inte ingår som en del i en mer djupgående forskningsprocess. Vi behöver gå längre än att fråga hur många av de utrikesfödda som finns i brottsstatistiken. Den viktigare frågan är varför.
Utrikesfödda (och i viss mån deras barn) är överrepresenterade i brottsstatistiken jämfört med inrikesfödda. Det är sant, vilket främlingsfientliga röster från bland andra Sverigedemokraterna har använt som ammunition mot en generös migrationspolitik.
Minst sagt heterogen grupp
”Utrikesfödda” är en minst sagt heterogen grupp. Hit räknas till exempel Drottning Silvia, fotbollsspelaren Marta, 8,3 procent av våra riksdagsledamöter och 30 procent av våra läkare – men också de nyanlända från krigets Syrien. De har bosatt sig i Sverige av olika anledningar, varit här olika länge och kommer från olika delar av världen; det är en sådan spretig samling människor att vi snarare blir dummare än klokare av att behandla dem som en enhetlig grupp.
Vi vet redan att människor från länder med lågt Human Development Index (HDI) har svårare att anpassa sig till det svenska samhället. Vad vi behöver är forskning om vilka åtgärder som bäst fungerar för att de olika grupperna ska kunna integrera sig i Sverige. Är till exempel ett snabbt inträde på arbetsmarknaden, redan innan man lärt sig språket, en bra åtgärd? Eller en snabbare asylprocess?
Utrikesfödda är överrepresenterade i brottsstatistiken, men trots att vi har många fler utrikesfödda i Sverige i dag har brottsligheten minskat något under stora delar 1990- och 2000-talet. Men åt detta ägnas lite intresse.
Viktigaste frågan är varför
Den viktiga frågan är inte i vilken utsträckning vissa invandrargrupper är överrepresenterade i brottsstatistiken utan varför. Enligt en studie publicerad 2013 är socioekonomiska förhållanden under uppväxten den främsta orsaken. Variabler som familjeförhållanden, ekonomi, utbildning och bostadssegregation förklarar nästan 70 procent av skillnaderna i brottsstatistiken mellan inrikes- och utrikesfödda.
Att utrikesfödda registreras för fler brott än svenskfödda beror alltså huvudsakligen inte på att de är födda utanför Sveriges gränser, utan på att de fått en sämre start i livet. En sådan insikt leder rimligen till andra politiska förslag än att man åter- igen ska konstatera att brottsligheten är högre bland utrikesfödda än inrikesfödda svenskar. Vi behöver fler studier som studerar olika brottstyper och tar hänsyn till flera viktiga bakomliggande variabler. Vi behöver också studier som söker förklaringar till de cirka 30 procent av variansen som inte förklaras av uppväxtförhållanden. Är det kulturskillnader, diskriminering inom rättsväsendet, grannskapseffekter eller något helt annat som är förklaringen? Det är här vi bör lägga mer resurser.
Många påståenden men lite fakta
Vi behöver forskning om och i så fall hur den stora invandringen under 2015 och 2016 har påverkat brottsligheten i Sverige. Det finns många påståenden om detta men ytterst lite vetenskaplig kunskap!
Vi vet att bra utbildning förebygger utanförskap och brott. Vi behöver kunskap om varför vi misslyckas med att ge bra utbildning till många av de barn som är utrikesfödda. Vi behöver också forskning om radikaliseringsprocesser i våra förorter och hur man förebygger dessa.
Men den kanske, för tillfället, viktigaste frågan är den organiserade brottsligheten och de livsföraktande subkulturer som har brett ut sig i ett antal av våra förorter under de senaste åren. Denna fråga har analyserats av professor Jerzy Sarnecki inom ramen för Foresprojektet Hela Staden. Här saknas det dock fortsatt mycket kunskap om mekanismerna bakom denna utveckling. Evidensbaserad kunskap om hur man effektivt bekämpar dessa problem saknas nästan helt.
Sverige är ett land som formats av invandring. Vi har en stolt tradition av att vara ett solidariskt land som ser sitt ansvar även utanför landets gränser, en humanistisk stormakt om man så vill. Vi är också ett land som sett många fördelar med att vara mångkulturellt och växande; alldeles i dagarna passerade vi tio miljoner invånare och vet att stora delar av landet är beroende av invandringen för att inte avfolkas.
Måste avvisa populismen
Den som inte ser värdet av invandringen söker egentligen inte lösningar på samhällsproblem som kriminalitet, utan letar efter syndabockar. Dessbättre finns det, även efter den senaste tidens restriktiva migrationsuppgörelser, en stor majoritet i svensk politik som fortsatt vill bli bättre på att identifiera och hantera utmaningarna som onekligen finns med ett mångkulturellt samhälle, kombinerat med att bättre dra nytta av alla fördelar det ger.
För att göra detta måste vi avvisa populistiska förslag som endast syftar till att ge invandringen skulden för alla problem i vårt samhälle, och i stället bejaka och finansiera forskning som ger fördjupad kunskap om brottslighetens orsaker och hur den ska stävjas. På så vis kan Sverige förbli ett av världens öppnaste, tryggaste och mest framgångsrika länder.
Jerzy Sarnecki
professor i kriminologi
Robert Englund
tankesmedjan Fores