Oavsett hur många PR-team som anlitas (på skattebetalarnas bekostnad) för att presentera EU som modernt och fredsbefrämjande så är det riktigare att betrakta EU som en maktpolitisk anakronism som i dag skapar instabilitet i hela Europa och lever på gamla meriter, skriver Mark Brolin.
Oavsett hur många PR-team som anlitas (på skattebetalarnas bekostnad) för att presentera EU som modernt och fredsbefrämjande så är det riktigare att betrakta EU som en maktpolitisk anakronism som i dag skapar instabilitet i hela Europa och lever på gamla meriter, skriver Mark Brolin.

Europaprojektet behöver en nystart

EU-federalisterna hävdar gärna att väljarna får för lite information om EU:s fördelar. Det verkliga informationsproblemet är att väljarna nästan aldrig får höra om EU:s nackdelar. Eller om internationella samarbetsalternativ till EU. Europaprojektet har nu drivits så orimligt långt att bara en nystart kan stabilisera det politiska läget, skriver Mark Brolin, omvärldsstrateg och nationalekonom.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

”Vi vet vad vi har men inte vad vi får. Framför allt nu när det är så darrigt ska vi inte skruva på den existerande maktstrukturen. Visst kanske det finns ett demokratiproblem, men samhällsproblemen är komplexa och vi högst upp har den bästa översynen. Ni, folket, kan minsann lita på att vi tillvaratar allas intressen.”

Genom att spela detta trygghetskort försvarade adeln i det längsta ståndsriksdagen. På samma sätt försvarade Sovjetapologeterna den ryska kommunistdiktaturen. Det är frestande att skaka på huvudet i förundran över att så många av våra förfäder kunde falla för resonemangslinjen. Ända tills vi kommer på oss själva med att försvara EU på precis samma sätt.

ANNONS

”Det är skillnad”, responderar typiskt EU-federalisterna. ”I dagens värld är det helt nödvändigt att samarbeta internationellt.”

Det är en listig argumentationsteknik för det insinuerar att EU-kritiker inte önskar sig internationellt samarbete. Samt att valet är svartvitt. Samarbeta internationellt inom ramen för EU eller samarbeta inte alls. Vilket egentligen är ett fantastiskt argument med tanke på att några av våra viktigaste samarbets- och handelspartners – till exempel Norge och USA – inte är EU-medlemmar. Vidare förekom långtgående internationella samarbeten – bland annat polisiära, militära och akademiska – redan under EG-epoken. Då under mellanstatliga former, det vill säga utan att transferera politisk makt till icke-folkvalda i fjärran land. Att det svartvita argumentet ändå upprepas i parti och minut garanteras av EU:s mäktiga PR-apparat.

Häpnadsväckande tålig väljarkår

Självklart är vare sig isolationism eller tvångssamarbete freds- och stabilitetsbefrämjande utan samarbete baserat på demokratisk förankring och frivillighet. Vilket snabbt leder till slutsatsen att EG befrämjade fred och stabilitet (samarbetsformen var demokratiskt förankrad) medan EU genererat slitningar genom att expandera långt utöver det demokratiska mandatet.

”Fast se så stökigt det är i Storbritannien, tänk så obetänksamma britterna varit, ta det som ett avskräckande exempel.” Precis så vill EU-federalisterna att Europas väljare ska betrakta det brittiska exemplet. Ett alternativt synsätt är att betrakta den brittiska väljarkåren – liksom för den delen den svenska – som egentligen häpnadsväckande tålmodig. Genom att i hög grad smygvägen transferera makt från nationella parlament till EU-institutionerna har EU-federalisterna orkestrerat en de facto parlamentarisk revolution. Det har gått så långt att det är tveksamt om ett medlemsland ens kan stå emot ytterligare fördjupning om EU-federalisterna kräver sådan fördjupning.

ANNONS

I stället för att göra en motrevolution lät brittiska väljare den brittiska regeringen, i god ordning, förhandla om återtagande av makt. Team EU svarade med att påstå att de brittiska reformkraven var befängda. Inte ens en skicklig marknadsförare som David Cameron kunde på hemmaplan paketera småsmulorna han fick från Bryssel som ett substantiellt reformpaket. Att förvåningen blev så stor när britterna svarade med att rösta på utträde speglar EU-administratörernas bristande gräsrotskontakt.

Hätsk men nyanserad debatt

Efter Brexit-utslaget kunde EU-federalisterna ha reagerat på följande sätt: ”Synd att ni försvinner men tack för tiden som varit samt för det ansenliga nettobidraget under många år. Ingen ska känna tvång och självklart respekterar vi det demokratiska utslaget. Lika självklart ska vi förstås se till att bibehålla så nära relationer som möjligt på områden där samsyn fortfarande finns. Det kommer inte att vara särskilt svårt med tanke på det unikt gynnsamma utgångsläget; samarbetstrådar existerar ju redan så det är bara att behålla allt som är ömsesidigt önskvärt.”

Det andra reaktionsalternativet, det som EU-federalisterna i stället valde, var att påstå att britterna som röstade ”fel” var outbildade, dumma, duperade eller xenofober. Samt att utträdet måste bli krångligt, tidsödande, osäkert och kostsamt. ”Förresten, eftersom det nu är så krångligt, tidsödande, osäkert och kostsamt, är det kanske då inte bäst att ångra sig?”

ANNONS

Ja, EU-debatten i Storbritannien är livfull. Ibland hätsk. Den är också väsentligt mer nyanserad än vad den hittills varit i Sverige. För- och nackdelar diskuteras. Vilket är precis vad som bör ske i en livaktig demokrati – särskilt när inget mindre än just den demokratiska hälsan står på spel. Tydligen behöver det upprepas att meningsskiljaktighet – inte åsiktskonformism – är och alltid har varit demokratins livsluft.

EU skapar instabilitet

Storbritannien har utmanat en maktkoloss vars pan-europeiska administrativa förgreningar inte sett sin like sedan den medeltida kyrkan. Självklart har det piskat upp känslor, rök, damm samt utmynnat i vresiga förhandlingsutspel. Men dammet kommer att lägga sig och handel kommer på ett eller annat sätt att fortsätta att bedrivas. Är det verkligen någon som på allvar tror något annat? Storbritannien kommer då samtidigt att ha återerövrat sin demokrati. Folk som tror att Brexit går att förhindra har inte insett hur lågt det folkliga förtroendet är för Bryssels självtillräckliga tankekrumbukter och huvudklappande. Vilket är förresten det enda EU-land i vilket stödet för missnöjespartiet sjunkit som en sten? Just det, Storbritannien efter utträdesomröstningen.

Oavsett hur många PR-team som anlitas (på skattebetalarnas bekostnad) för att presentera EU som modernt och fredsbefrämjande så är det riktigare att betrakta EU som en maktpolitisk anakronism som i dag skapar instabilitet i hela Europa; samt lever på gamla meriter (EG:s), sin bestämmanderätt över andras pengar samt sina därutöver gigantiska tolkningsföreträden.

ANNONS

Sverige har nu ett gyllene tillfälle att göra gemensam sak med Storbritannien i en ambition att bygga ett nytt handelsnätverk – helst i intimt samarbete med Nordens övriga länder. Ytterligare länder skulle snart följa efter. På märkliga vägar skulle vi då till slut få vad flertalet svenskar – inklusive undertecknad – en gång röstade på: frihandel utan en demokratieroderande politisk överbyggnad. För övrigt skulle det då inte vara nödvändigt att begränsa ett långtgående frihandelssamarbete till bara Europa.

Oavsett ställningstagande gällande om det är dags för internationell nystart eller inte så bör alla sanna demokrater enas om att det är hög tid för en vuxnare och mindre tendentiös – tvåsidig – EU-debatt.

Mark Brolin

svensk-brittisk omvärldsstrateg och nationalekonom

författare till den i Storbritannien utkomna boken A State of Independence: Why the EU is the Problem not the Solution (Endeavour Press). Utkommer inom kort i Sverige med boken Sveriges Roll i det Nya Europa: 17 skäl till Svexit och internationell nystart (Realia förlag)

ANNONS