Det är en märklig paradox att miljöpolitiken fortfarande i dag är ett eget politikområde med ett eget departement. Att hantera hållbarhetsproblemen är inget särintresse utan en förutsättning för alla intressen. Konsekvenserna av fortsatt icke-hållbar utveckling kommer att bli minst lika brydsamma för finansministrarna och finansdepartementen som för alla andra. Världen är inte ekologiskt hållbar och tilliten människor emellan sjunker på global nivå. Tillsammans utgör dessa två saker den största utmaningen i mänsklighetens historia.
Vi måste därför komma till ett samhällskontrakt om vilka principer som ska styra i framtiden. Naturen runt omkring oss, och tilliten människor emellan, sätter inte upp andra systemvillkor för Anders Borg än för Andreas Carlgren. Behovet av kunskapsbaserat systematiskt samarbete för hållbarhet är därför stort. De länder, kommuner och företag som först lär sig sambanden kommer att ligga före på morgondagens alltmer hållbarhetsdrivna marknader.
Bred kommission
Vi vill därför att en bred kommission vars syfte är att formulera dessa principer tillsätts omgående.
Utgångspunkten för kommissionen bör vara att naturens långsiktiga kraft att producera i åkrar, skogar, hav och sjöar inte får minska utan måste bevaras eller helst öka och att ett ledarskap i sådan riktning erbjuder en möjlighet att öka tilliten i samhället igen. Annars minskar oundvikligen det gemensamma utrymmet för hälsa, välfärd och god ekonomi.
Kommissionens uppgift bör bland annat handla om att ta fram strategier för hur dagens ohållbara samhällsutveckling kan transformeras till en hållbar sådan, och att göra detta på ett sätt som är samhällsekonomiskt lönsamt.
Miljöpartiet och Det naturliga steget var när de grundades barn av samma tid. Organisationerna har växt parallellt men har varit verksamma inom olika delar av samhället. Både Miljöpartiet och det Naturliga steget tog, och tar fortfarande, som sin utgångspunkt grundläggande naturvetenskap som en förutsättning för hur samhället och produktion och konsumtion måste organiseras.
Vi skissar här några grundläggande utgångspunkter för en ny hållbarhetspolitik:
Investeringar, inte utgifter. Vi måste lära oss förstå att smarta utgifter för en hållbar värld egentligen är konkurrenssmarta investeringar. Strategiskt valda kostnader för att minska skadliga effekter i naturen och i samhället i dag är i själva verket investeringar som ofta leder till bättre avkastning direkt, samtidigt som de alltid lägger grunden för än högre avkastning i morgon.
Jobba strategiskt för systemförändringar. Naturvetarnas insikter om de begränsningar som de naturliga kretsloppen satt upp måste integreras i den ekonomiska politiken. Vi vet till exempel att ett linjärt flöde av kol från fossila lager i jordskorpan till atmosfären inte är hållbart på sikt, var än de exakta gränserna går. Osäkerheten om gränserna blir då en av de starkaste argumenten för att inte spela hasard med hela biosfären och civilisationen som insatser.
Vi måste i stället byta energisystem kraftfullt och strategiskt. Det sker genom att utgå från helt hållbara energisystem i framtiden, och så argumentera för dagens investeringar som steg på vägen när planer läggs fram för infrastruktur, bostäder och energisektorn.
Integrera forskning, politik och näringsliv. I dagens hållbarhetsdebatt och politik finns fortfarande många konstlade motsättningar och en misstro som till stor del beror på att naturlagar, robusta principer som härleds från naturlagar, empirisk kunskap, värderingar, dåliga kunskaper och missförstånd blandas på ett rörigt sätt. Sådana problem måste överbryggas. Rikspolitiker bör inse att det finns mycket att lära av proaktiva ledare inom såväl näringslivet som i kommuner runt om i världen.
Ett ledarskap som tar ansvar för den enskilda människans vardag. Om vi ska kunna få en förändring på riktigt kräver det att våra ledare utgår från människors vardag. Det är där som det hållbara samhället ska levas. Alla människor på jorden kommer att bli förlorare om ledarskapet i världen abdikerar från sitt huvudansvar. Vi kan öka livskvaliteten i hela världen om vi gör det på ett strategiskt sätt, men det förutsätter ett högre kunskapsläge hos våra ledare än vad vi har i dag.
Det är hög tid att vi nu tar nästa steg i att förverkliga det hållbara samhället. Låt oss därför tillsätta en hållbarhetskommission som kan bidra till att fokusera på lösningar och samarbete över sektors- och disciplingränser.
Mikaela Valtersson (MP)
riksdagledamot och ekonomisk talesperson
Karl-Henrik Robért
grundare av Det Naturliga Steget och professor vid Blekinge tekniska högskola
