Replik
Elvägar, 9/5
Kristina Jonäng med flera centerpolitiker förespråkar ännu ett villospår i ivern att nå målet med minskade klimatutsläpp i trafiksektorn. De framför uppfattningen att det inte finns tillräckligt med biobränslen i Sverige och kommer sedan till slutsatsen att räddningen skulle vara elvägar för tunga transporter! Hur snabbt går det? Och vad kostar det?
Det är orealistiskt att ersätta dagens 215 000 kilometer väg i Sverige med elvägar. Utsläpp från vägtrafiken uppgick 2015 till 16 955 tusen ton koldioxidekvivalenter, varav 3 632 tusen ton från tunga lastbilar, enligt statistik från Naturvårdsverket. Fakta talar mot investeringar i elvägar.
Försök i stället få bort mer av den tunga trafiken från vägarna och eliminera en betydande olycksrisk. Vi har redan elberoende järnvägar i stort behov av upprustning. Lägg hellre pengar på det.
Centern, som en gång i tiden var kärnkraftsmotståndare, glömmer att berätta varifrån den miljövänliga elen ska komma. De glömmer också att analysera den begränsade tillgången till mineraler och metaller till batterierna och de förödande miljöeffekterna av brytningen. ”Lead-peak” kommer att inträffa långt före ”oil-peak”.
Sorglöst vinglande
Men politikerna har i flera år sorglöst vinglat från den ena återvändsgränden till den andra. Först pumplagen som tvingade alla mackar att skaffa etanolpumpar, trots att det inte finns hållbar etanol i tillräcklig mängd. Sedan biogas där råvara i tillräcklig mängd saknas för att det drivmedlet ska få någon större betydelse. Sedan vätgas, en dyr och riskfylld hantering, som kräver mängder av el och en helt ny infrastruktur och så nu laddstolpar och batterier.
Samtidigt konstaterar skribenterna att om vi snabbt vill minska utsläppen och klara uppsatta klimatmål, behöver insatserna för att minska klimatutsläpp i trafiksektorn göras i befintligt trafiksystem. Då är det givetvis biodrivmedel som är lösningen.
Biodrivmedel lösningen
Vi har i dag cirka fyra miljoner bensinbilar som kan bli mer miljövänliga under de 15-20 år de kommer att rulla på vägarna – om de får biodrivmedel. Vanliga bensinbilar körs utan modifikation på upp till 35 procent alkoholinblandning i bensin. Flera kinesiska fordonsföretag tillverkar bilar för M100 (100 procent metanol). Geely, ägare av Volvo personvagnar, tog redan 2014 i drift en fabrik som tillverkar 200 000 bilar per år för M100. Biodrivmedel som fungerar i befintliga fordon och infrastruktur blir billigt för samhället och landsbygdens folk.
Redan i dag finns känd teknik för att med gott utbyte och lönsamhet utvinna biodrivmedel från skogsråvara. Råvara finns i tillräcklig mängd i Sveriges skogar för att ställa om till en fossilfri fordonsflotta, utan att konkurrera med nuvarande industris råvarubehov.
Brist på långsiktiga skatteregler
I Sverige är det bristen på långsiktiga skatteregler för biodrivmedel som gör det omöjligt att i dag bygga anläggningar för produktion av svenska biodrivmedel. Sedan 2013 beskattas biodrivmedel utifrån principen att de aldrig får bli billigare än bensin/diesel vid pump. Denna taktik har närmast utraderat inhemsk etanol som drivmedel och stoppat försäljningen av alla etanolbilar utom VW Golf i Sverige. I dag är cirka 80 procent av biodrivmedlen i Sverige importerade.
Marknaden fungerar så enkelt att de tekniklösningar/energislag som det politiska systemet i ett land gynnar, styr de bilmodeller som marknadsförs. I Sverige ger man så kallad miljöbilsrabatt till elbilar. Av den anledningen väljer biltillverkare att marknadsföra elbilar i Sverige. Och nu vill Centern dessutom lägga pengar på elvägar!
Nej, tänk logiskt och lägg pengarna på att rusta upp järnvägen och inför långsiktiga spelregler för beskattning av biodrivmedel. Först då får vi chansen till en snabb och hållbar omställning, som ger jobb i Sverige.
Lena Eriksson Sonebrink
information, VärmlandsMetanol AB