Tvingande lagstiftning eller kritik av vaccinrädda föräldrar är ingen framkomlig väg. Kunskap och saklig information kan däremot motverka mytspridningen, skriver debattören.
Tvingande lagstiftning eller kritik av vaccinrädda föräldrar är ingen framkomlig väg. Kunskap och saklig information kan däremot motverka mytspridningen, skriver debattören.

Därför får myterna om vaccin fäste hos föräldrar

Barnvaccinationsprogrammet är vår viktigaste folkhälsofrämjande åtgärd, ändå väljer en del föräldrar att avstå. Att kritisera dessa föräldrar är ingen framkomlig väg, i stället måste vi angripa dem som sprider desinformation och på alla sätt hjälpa föräldrar att göra välinformerade beslut, skriver Thomas Arvidsson, tidigare barnhälsovårdsöverläkare.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

I debatten efter mässlingsutbrotten i Göteborg ställs frågan hur det kan komma sig att föräldrar väljer att inte låta vaccinera sina barn. Som barnhälsovårdsöverläkare under många år i Göteborg och södra Bohuslän har jag mött föräldrar, som försökt informera sig för att fatta det bästa hälsomässiga beslutet för sina barn. Hur kan det komma sig att jag, med mina rätt goda kunskaper i ämnet, inte alltid lyckas lämna information som övertygar dem om det kloka i att vaccinera?

Det finns en grupp föräldrar med en stark ”miljö- och samhällsångest”, som misstror våra multinationella vaccintillverkare. De ser dem som profitörer på våra barns hälsa. Jag ses då som en del av det profiterande systemet; samvetslös eller hjärntvättad.

ANNONS

En annan grupp har, från ett neutralt utgångsläge, informerat sig i litteratur och på nätet och tolkat denna information så att de vill avstå från vaccination. Dessa ändrar sig ofta efter kompletterande information.

Intelligenta och välutbildade

Information på nätet och vid vaccinmotståndsmöten framförs av intelligenta, ofta välutbildade, hängivna personer, som uppriktigt ser till barnens bästa utifrån sina egna föreställningar om världen. De kan ha egna tragiska erfarenheter, som de kopplar till barnvaccination.

En annan grupp av desinformatörer har vetenskaplig bakgrund, ofta inom områden som inte direkt har med barnhälsa och vaccin att göra. Paleontologen Viera Scheibner misstänkte att förändringar i andningsmönster hos spädbarn efter vaccination hade samband med ökad risk för plötslig spädbarnsdöd. Hon samlade data som kunde tyda på risker med vaccin. Att ett barn ändrar andningsmönster när det har smärta och ömhet på stickstället, och kanske feber, är helt naturligt. Men då dessa vacciner gavs till späda barn såg hon ett tidssamband mellan vaccination och plötslig spädbarnsdöd.

Jag vill här betona att vi i Skandinavien har världens bästa vaccinationstäckning av spädbarn och världens lägsta frekvens av plötslig spädbarnsdöd. I Scheibners texter följer man en tilltagande fixering vid ämnet med alltmer vidlyftiga slutsatser om vad vacciner kan ställa till med. Hennes inbjudningar till vaccinmotståndsmöten, bland annat i Sverige, är fyllda med finstilta faktaupplysningar av hårresande slag. Dessa är omöjliga att bemöta vetenskapligt, då det inte finns någon vetenskap bakom dem.

ANNONS

Jag, som vaccinkunnig, kan hävda att Scheibners påståenden saknar vetenskaplig grund, men jag kan inte peka på vetenskap som säger att hon har fel. Hur hanterar osäkra föräldrar den problematiken? Inser de att Sheibners omtanke om barnen för länge sedan övergått till ett försvar av hennes egna slutsatser?

Fake science

Läkarkollegan, numera homeopaten, Suzanne Humphries, noterade under influensapandemin 2009 att patienter med akut försämrad njurfunktion hade vaccinerats mot influensa tiden innan insjuknandet. Senare analys har visat att njurskadepatienterna inte var fler än annars, men de var vaccinerade.

Humphries drog slutsatsen att influensavaccinet orsakat njurskadorna och började leta efter uppgifter om andra vaccinskador. Det ledde dithän att hon lämnade läkaryrket och i stället vände sig till homeopatin. Hon föreläser nu om riskerna med vaccin och propagerar för ett homeopatiskt förhållningssätt.

På nätet kan man se hennes föreläsningar; timslånga, entoniga, obevisade påståenden om vaccinrisker utan att hon vare sig tittar i ett manuskript eller på åhörarna. Jag är övertygad om hennes engagemang. Jag är lika övertygad om att hon fastnat i en egen föreställningsvärld som hon, likt Viera Sheibner, försöker försvara.

Jag ska inte fördjupa mig i barnläkaren Mayer Eisensteins av många föräldrar lästa bok Vaccinationer: risker och skador, utan bara konstatera att den utgör ett stolleprov i så kallad ”fake science”.

ANNONS

Hur kan välutbildade människor fastna i föreställningar om stora vaccinationsrisker? Medicinens värld är fylld av hypoteser om olika samband. Forskare gör studier för att visa att ett samband är sannolikt. Mer sällan går man vidare med studier för att utröna om det går att visa att sambandet är falskt. Viera Scheibner och Suzanne Humphries glömde att studera vad som motsade deras slutsatser. De är dessutom hängivna och modiga personer, som känner en plikt att sprida sina slutsatser. Den som vill fördjupa sig i hur ”fake science” kan skapas rekommenderas boken Det finns inga häxor av Arne Jarrick.

Finns biverkningar

Många föräldrar har varken tid eller kunskaper att värdera sanningshalten i vaccinvarningar. De reagerar utifrån försiktighetsprincipen och väntar med att vaccinera.

Vacciner har biverkningar, i mycket sällsynta fall allvarliga sådana. De sjukdomar vi vaccinerar mot är förknippade med allvarliga komplikationer. De flesta människor ser biverkningar av vaccin som ett lågt pris för att slippa sjukdomsriskerna, om de har kunskap om dem. I dag dör ett barn av 1 000- 3 000 mässlingsinsjuknade i Västeuropa. Så har det varit sedan jag föddes 1949. I Sydösteuropa är siffran högre.

Hur kan vi då hjälpa föräldrar att fatta ett välinformerat beslut om vaccination av sina barn?

ANNONS
  1. Ge BVC-personal ytterligare fortbildning om vacciner.
  2. Premiera personalens kompetens och kontinuitet, som är grunden för föräldrars förtroende för BVC och därmed för barnvacciner.
  3. Folkhälsomyndigheten ska ge lättillgänglig och aktuell information om barnvaccinationsprogrammet, kartlägga desinformation och ge förklaringar till vaccinmyter.
  4. Mytspridning motverkas med registrering, bedömning och lättillgänglig rapportering av vacciners effekt och biverkningar.
  5. Vi måste visa respekt för dem som fruktar biverkningar och stödja dem som drabbats.

Barnvaccinationsprogrammet är vår viktigaste folkhälsobefrämjande åtgärd. Det måste hanteras med bästa möjliga kompetens och öppenhet. Det främjas inte av tvingande lagstiftning eller kritik av vaccinrädda föräldrar. Men vi måste bemöta och kritisera dem som sprider desinformation av merkantila, politiska, religiösa eller rent personliga skäl.

Thomas Arvidsson

nyligen pensionerad barnhälsovårdsöverläkare i Göteborg och södra Bohuslän

ANNONS