När jag började mina retorikstudier fick jag höra om dessa sedan länge döda gubbar med förkärlek till ”gossar”, förakt för kvinnor och folk i allmänhet, verkade det som. Upphovsmännen till retoriken kändes inte som några mysfarbröder. Mest skrämmande? Att de tyckte demokratin var en dålig uppfinning.
Platon hade en idé om att högt intellektuella personer skulle fatta beslut åt majoriteten. Demokratin fungerar inte när majoriteten består av ett gäng sågspån. Tydligen. Sen fungerar heller inte Platons idé om den som sitter i det ”intellektuella gänget” heter Hitler. Heller.
En förtvivlad kvinna hörde av sig. Hon hade oturen att ha en familj med skygglappar, de tog pappa pedofils parti då responsen blev: ”Vi vet inte vad vi ska tro”. Kvinnan, som växt upp i ett demokratiskt samhälle, mådde hemskt dåligt eftersom majoriteten i hennes ”familjesamhälle” sa att hon har fel och pappan var värd att umgås med.
"Man kan bli sjukskriven för mindre", sa jag. Ingen vidare hjälp mot hennes höga snyftningar i andra änden av luren. Platons ande måste ha viskat till mig. Jag sa:
”Du tycker du har fel för att majoriteten av de dina säger emot dig. Majoriteten har inte rätt när de röstar på en pedofil. Sträck på dig, var diktatorn som vet bättre än alla andra”.
Det blev tyst i luren och sen började hon skratta. Kanske trodde hon att jag skämtade, men jag menade vartenda ord.
Orden ”vi lever i ett demokratiskt samhälle” har blivit en fana folk håller i för att ta sig rätten att säga precis vad som helst. Formuleringen står för tesen att ordet i sig är ofarligt. Det är en falsk tes. Ordet är makt som kan skapa felaktiga uppfattningar och ord kan mörda.
Nättrollen leder den offentliga debatten. De har tid att byta namn i kommentarsfälten, ge sken av att det är många fler med rasistiska åsikter, fler som vill ”straffknulla” diverse kvinnliga politiker eller fler som stöttar IS. De goda är fler, men har varken tid eller motivationen att gå in i en debatt som är skev från början och där plattformen är av gyttja. Även trollen gömmer sig bakom ”demokratifanan”.
Plötsligt vill jag ställa mig bredvid de sedan länge döda gubbarna, bränna upp trollens, pedofilsympatisörernas och alla andra sågspåns fana och lugnt säga: "Det är inte ett demokratiskt samhälle för folk som sprider ondska. Du har nu förlorat din röst".
I ett samhälle mörkt som detta känns Platons tankar inte helt främmande.
Elaine Eksvärd
retoriker, vd för retorikbyrån Snacka Snyggt och författare av "Medan han lever"