Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Ohälsa
Antalet psykiatriska diagnoser slår i taket, likaså förskrivning av psykofarmaka som ingen ännu vet konsekvenserna av, vare sig för individ eller samhälle, skriver Carina Håkansson PhD och leg psykoterapeut.

Det är något som inte stämmer

Allt fler drabbas av psykisk ohälsa men fokus ligger nästan undantagslöst på individuella diagnoser och specialiserade behandlingsmetoder. Det är olyckligt eftersom det främst behövs något annat; att vara omgiven av människor som finns där för en, att vara behövd, ha en plats och att räknas med, skriver Carina Håkansson, psykoterapeut.

De senaste decennierna har vi i Sverige och andra delar av västvärlden kunnat notera en närmast lavinartad ökning av psykologiska förklaringsmodeller, specialdesignade och inte sällan importerade behandlingsmetoder samt manualbaserade frågeformulär som används inom psykiatri och socialtjänst. Experter inom olika psykologiska skolor och traditioner uttalar sig och inte sällan står dessa uttalanden emot varandra kring vilken behandlingsmetod eller vilken psykologisk inriktning som lämpar sig bäst.

Specialdesignade teveprogram som ”Jag och min diagnos” marknadsförs och på bästa sändningstid framträder ”kändisar” för att berätta om sin diagnos och för att, som det sägs, bekämpa stigma.

Brist på kritisk granskning

I media går det dagligen att läsa om begrepp som ADHD, bipolär sjukdom, autismspektrum och schizofreni, för att nämna några av de mest frekventa. Ytterst sällan sker en kritisk granskning huruvida dessa begrepp har relevans och går att vidimera vetenskapligt. Det individuella perspektivet är närmast allenarådande.

Samtidigt växer ohälsotalet för det som vanligtvis kallas psykisk ohälsa, både vad gäller barn och vuxna. Antalet psykiatriska diagnoser slår i taket, likaså förskrivning av psykofarmaka som ingen ännu vet konsekvenserna av, vare sig för individ eller samhälle. Allt fler unga människor blir definierade som psykiatriska patienter, alltfler beskriver en upplevelse av att inte vara delaktiga och att inte höra till.

Jag har arbetat i mer än trettio år och jag är djupt oroad över det som sker, och att det med ytterst få undantag saknas vilja och mod till granskning och en kritisk hållning. Det finns otaliga exempel på beprövad erfarenhet och internationell forskning som visar på vad som är väsentligt då livet står på spel och tillvaron rubbas.

Ta vara på kunskap

Det är inte individuella diagnoser och specialiserade behandlingsmetoder som är det primära. Det väsentliga handlar om något annat; att vara omgiven av andra människor som finns där såväl mentalt som tidsmässigt. Om betydelsen av att vara behövd, att ha en plats och att räknas med.

Det är hög tid att ta tillvara kunskap om betydelsen av humanistiska och hållbara principer i såväl daglig praxis som i planering och offentlig debatt. Det är vi skyldiga både andra och oss själva.

Carina Håkansson

PhD, leg psykoterapeut, författare

ansvarig på Stiftelsen Det utvidgade terapirummet

Mest läst