Svenska adjektiv ska böjas, men svenskar är inte överens om hur. Så här står det i ett mejl.
”Som gammal språklärare tycker jag det är roligt och intressant att läsa Språkspalten. Jag har en fråga om genusböjningen av adjektiv. Man kan höra eller läsa om den duktiga slöjdläraren Mats, eller den skickliga polismannen Sven. Förr lärde man sig att det borde vara den duktige, den skicklige om man syftade på en mansperson. (…) Har det blivit en språklig regel att inte längre skilja på manligt och kvinnligt i dessa fall eller är det en Stockholmsinspirerad nymodighet.”
Sanningen är väl den att vi aldrig varit riktigt överens om hur adjektiven ska böjas, när det handlar om personord och kön. Det finns en gammal dialektal skillnad mellan söder och norr. Enkelt uttryckt: fler e-böjningar i söder. Dalmasen Karlfeldt skrev dikten Svarta Rudolf, men de flesta sjunger hellre om Svarte Rudolf. Småländskan Astrid Lindgren låter Ida sjunga ”Lille katt, lille katt, lille söte katta”. De flesta, även i Götaland, skulle säga lilla söta katta.
Det finns enkla fall. Det heter, enligt gängse standardsvenska regler, den lille pojken men den lilla flickan, den snälle farbrorn men den snälla tanten. Så lärde vi oss säga som barn. Men sedan finns det en räcka knepiga fall, där vi absolut inte är överens – ibland är vi kanske inte ens överens med oss själva.
En ny chef ska tillsättas, men man vet inte vem. Ska man tala om den nye eller den nya chefen? Eller anta att GP skickar brev till alla prenumeranter. Vilken rubrik är bäst: Bäste prenumerant eller Bästa prenumerant? Eller hur gör vi med uttryck som den blinde, när det syftar på blinda i allmänhet. Ska vi skriva den blinde eller den blinda möter många problem?
Min språkkänsla lutar åt e-böjningar i de här tre fallen, men de flesta svealänningar skulle nog välja a-böjningar. Språkrådet rekommenderar a-böjningar i fall som dessa. (På nätet: Språkrådet, frågelådan, adjektivböjning)
Språkrådet skriver också att om vi alltid använde a-böjningen (även om män, alltså), skulle a-böjningen bli könsneutral.
Hmm? Kanske kan det bli så i framtiden, men för en del av oss låter detta helgalet. Vi måste säga den gamle mannen; inte den gamla mannen. Däremot kan vi nog kompromissa med språkkänslan i de tre knepiga fallen ovan (nye/nya chefen och så vidare).
Jag tror att det är oklokt att utfärda strikta regler för adjektivböjningen. Det bästa är nog att som skribent följa sin språkkänsla och som läsare acceptera att andra kan ha en annan språkkänsla.
Lars-Gunnar Andersson
professor i modern svenska vid Göteborgs universitet.
Mejla din språkfråga till
lars-gunnar.andersson@sprakochfolkminnen.se