Det är märkvärdigt hur innebörden av begrepp tenderar att driva iväg åt de mest oväntade håll med tiden. Ta detta med Göteborgsandan! Begreppet myntades och lovordades i de mest lyriska ordalag av skribenten och folkpartisten Harry Hjörne i början av 1960-talet. Göteborgsandan var ett fenomen på den politiska nivån.
Bakgrunden var Göteborgs budgetproblem under 1950-talet. Då kom förvaltningarna in med sina budgetäskanden och den politiska ledningens uppgift blev alltid att hitta på något sätt att finansiera det underskott som äskandena genererade. Samma elände, som slutade med oundvikliga skattehöjningar, varje höst.
Så kom Göteborgsandan till
Men så kom Drätselkammaren under ledning av Arne Berggren och hans drätselkamrer med förslaget om rambudget som blev en enastående succé. Rambudgetprocessen innebar att politikerna samlades för överläggningar om upplåning, skatter och avgifter under våren (i Tylösand). Man träffade överenskommelse om de ekonomiska ramarna och först när ramarna var fastställda kunde man vara oense om de politiska prioriteringarna. Detta var Göteborgsandan! Att komma överens om spelreglerna (ekonomiska ramar) och därefter bedriva politik.
Kommunens ekonomi stärktes därför kraftigt under 1960-talets första år. Det skapades utrymme för Sävenäs sopförbränningsstation och så småningom Skandiahamnen. Men snart var man illa ute eftersom de gigantiska satsningarna på bostäder, framförallt i nordost, dränerade resurserna.
En grupp tjänstemän från stads- och byggnadskontoren utarbetade en promemoria på eget initiativ som skickades ut till fullmäktigeledamöterna. Den pekade på fundamentala balansproblem och överambitioner. Allt man samlat i ladorna gick åt.
Ny organisation
En ny politikergrupp trädde fram i och med valsegern genom Samling-66. Holger Bergqvist, Lennart Ström och Björn Molin – folkpartister – drev på för en samlad styrning av kommunen genom ett ledande organ, Kommunstyrelsen och dess Stadskontor, som kom till stånd i omorganisationen 1971. Nu skulle det bli ordning. (”Om Gatukontoret gräver i en gata kan ju Vattenverket passa på och ersätta sina ledningar där samtidigt” – samordning).
Men det blev ändå ingen ordning på ekonomin; oljekrisen skapade en inflation som vi har svårt att förstå i dag. Hur gör man budgetanvisningar avseende lönekostnader när man samtidigt driver löneförhandlingar? (Vi väntar oss att lönekostnaderna skall räknas upp med 12 procent?) Nej, man skriver sex procent i budgetförutsättningarna och lägger in resterande sex procent i anslaget för ”Oförutsedda Behov”. På det sättet började man dölja sina dispositioner inför olika parter med motstridiga intressen och fick otillförlitliga budgetunderlag på köpet. Man får inte glömma att det är många som bevakar sina intressen gentemot kommunen.
Dödsstöten kom 1976
Dödsstöten för Göteborgsandan i dess originalform kom 1976. Det var det förbaskade Kungstorgsgaraget! Planerna på ett stort underjordiskt garage under Kungstorget, bland annat med tillfart under Vallgraven, hade varit ett planeringsärende i många år i politisk enighet. Projektet hade kommit igång med plank runt om när platsen ockuperades av ungdomar med miljöengagemang inte så långt före valet.
Socialdemokraterna solidariserade sig med ockupanterna och vann valet den hösten. Lennart Ström var rasande över sveket. Jag och en kollega följde budgetarbetet under hösten. Förtroendet mellan partierna föll ihop inför våra ögon. Jerker Wistrand, budgetchefen, var dystert poetisk efter det formella beslutet: ”Krutröken skingras och fram träder ett kargt landskap!.... Nu är Göteborgsandan jävligt död.”
Men den har tydligen återuppstått i något slags zombie-form enligt Granskningskommissionens rapport i förra veckan.
Sten Jönsson
professor emeritus, Handelshögskolan, Göteborgs universitet
