Dödliga våldet minskar – trots gängkrigen

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Den senaste tidens uppmärksammade våldsdåd har lett till en intensiv debatt om det grova våldets omfattning och utveckling. Våldet ökar, sägs det. Sommarens mord och de senaste årens gängskjutningar talar sitt tydliga språk. Å andra sidan hävdas att våldet minskat under de senaste decennierna. Ja, hur ser det egentligen ut? Ökar eller minskar det? Går det att få fram en rättvisande och giltig bild? Jag menar att det är fullt möjligt, förutsatt att man utgår från den mest relevanta informationen, nämligen sjukvårdens data om dödsfall och våldsskador.

Nyligen presenterade Socialstyrelsen uppgifter om de senaste årens dödsorsaker. En av kategorierna gäller dödsfall orsakade av annan persons våld. Siffrorna för Västra Götaland (VG) för perioden 1997 – 2014 (män och kvinnor i samtliga åldersgrupper) visar att antalet dödade varierar stort mellan åren (från 7 till 22 per år). Fördelat på kön har vi totalt sett män som offer i 71 procent av fallen och kvinnor i 29 procent. Över tid minskar det dödliga våldet. Medeltalen visar en minskning från 17 till 14 fall per år (minus 18 procent). Men nedgången är i själva verkat större än vad de faktiska talen säger. Befolkningen i VG har under perioden ökat med cirka 10 procent, varav en stor del beror på invandring. Relaterar vi talen till denna befolkningsökning har det dödliga våldet i VG minskat med cirka 24 procent under de aktuella sjutton åren.

ANNONS

Kan avläsas i sjukhusstatistiken

I debatten har bland annat hävdats att uppgifterna om minskat dödligt våld inte tar hänsyn till det faktum att den utryckande akutsjukvården blivit bättre. Fler liv räddas i dag genom intensiva insatser direkt på plats. Så kan det säkert vara i en del fall då offret påträffas vid liv. Men om det är så, borde det kunna avläsas i en ökning av antalet patienter som läggs in för sluten somatisk vård på grund av övergrepp av annan person (skottskador, knivskador, skador från andra tillhyggen, slag och sparkar etcetera).

Socialstyrelsens statistik över antalet patienter som av dessa skäl vårdats inom VG under åren 2001 – 2013 visar dock på en utveckling i linje med det dödliga våldets. Den könsmässiga fördelningen visar att män totalt sett varit offer i 79 procent av fallen, medan kvinnor varit offer i 21 procent. Antalet patienter som vårdats för våldsskador har minskat, särskilt under de senaste åren. Minskningen ligger i storleksordningen 11 procent. Siffrorna avser också här faktiska tal, varför utvecklingen egentligen är mer positiv om vi tar hänsyn till befolkningsökningen för de aktuella tretton åren. Minskningen blir då drygt 14 procent.

Typiskt för sommarens våldsdebatt är att den uteslutande fokuserat på närtid och närområde. Men den beskrivna trenden med minskat grovt våld kan observeras i många andra länder. Den remarkabla minskningen av våldsbrotten i USA är omtalad, med en nedgång i storleksordningen tre fjärdedelar sedan början av 1990-talet. Inom EU-området har antalet registrerade mord minskat. Genomsnittet för åren 2010/12 var lägre än för 2007/09 i alla länder utom Grekland, Malta och Österrike.

ANNONS

I en del europeiska länder är utvecklingen lika anmärkningsvärd som i USA. I England / Wales har våldsbrotten mer än halverats under de senaste tjugo åren. Som bekant har både USA och England en relativt stor invandring (och dessutom en polariserad debatt om dess effekter) och gängbrottsligheten är omfattande.

Utgör bara en mindre del av våldet

Vad är det då som gör att det grova våldet minskar, trots gängskjutningar och uppmärksammade mord? En anledning är att det gängrelaterade våldet med skjutvapen trots allt bara utgör en mindre del av det totala dödliga våldet. Det ökar, men samtidigt minskar andra typer, exempelvis s.k. ”fylledråp” och dödliga övergrepp på kvinnor och barn. Orsakerna till att dessa går ned kan vara förändringar i alkoholkonsumtionen, opinionsbildning och prevention med olika stödinsatser för utsatta kvinnor samt utveckling av bättre metoder för att tidigt upptäcka barnmisshandel.

I den internationella debatten framhålls dessutom faktorer som attitydförändringar och minskat socialt problembeteende bland de unga (exempelvis minskat berusningsdrickande), ändrad befolkningssammansättning (färre unga, fler äldre), crackmissbrukets försvinnande, intensifierad kameraövervakning och annan situationell prevention, metodutvecklat polisarbete, ”oskadliggörande” av våldsverkare genom långa fängelsestraff med mera.

Bättre utgå från påvisade fakta

Mycket vore vunnet om den angelägna debatten om våldsbrottens utveckling utgick ifrån påvisade fakta om obestridliga generella trender, i stället för att hämta näring från närsynta politiska agendor och allehanda konspirationsteorier. Inte minst angeläget är att utveckla kunskapen om vilka samverkande faktorer det är som åstadkommit minskningen. Och då både ta fasta på allmänt verksamma inslag i den internationella samhällsutvecklingen, såväl som målinriktade programspecifika åtgärder. Den självklara ambitionen bör vara att främja goda drivkrafter och incitament i syfte att ytterligare minska våldet.

ANNONS

Sven-Åke Lindgren

professor i sociologi, Göteborgs universitet

ANNONS