Replik
till Extremism, 2/12
Lotta Edholm och Helene Odenjung från Liberalerna skriver på GP Debatt att den svenska staten ”måste sluta gödsla extremismen med föreningsbidrag”.
Som paraplyorganisation inom det svenska civilsamhället är vi väl medvetna om extremismen som finns i vår sektor, i allt från MC-klubbar, försvarsorganisationer och fotboll till religiösa samfund. Trots att den stora majoriteten av civilsamhällets organisationer står för något annat, så förekommer det antidemokratiska och våldsbejakande beteenden bland idéburna organisationer. När människor organiserar sig odlas ibland antidemokratiska kulturer och förespråkande för ojämlikhet, såsom kvinnoförtryck, homofobi eller rasism.
Detta är ett stort samhällsproblem, men det är viktigt att påpeka att det inte är organiseringen i sig som är problemet, utan de negativa antidemokratiska uttrycken. Civilsamhällets organisationer är inte sällan intimt förbundna med sårbara sammanhang, och är ofta viktiga krafter som står nära utsatta miljöer där tilliten är låg, där våld finns och där människor som kan se extremism eller kriminalitet som ett alternativ. Edholm och Odenjung antyder att denna närhet är problematisk, men faktum är att det är en av de huvudsakliga förklaringarna till varför civilsamhället är en så oerhört central kraft för att komma åt de problem vi vill lösa!
Samverkan avgörande
Vi som arbetar mot våld och för demokrati måste noga akta oss för att vända samhällsryggen bort från organisationer som sitter på kontakter med riskgrupper. För att få offentliga medel är det självklart en förutsättning att i sin organisation stå för mänskliga rättigheter och demokrati.
Men inom den ramen måste det också finnas plats för organisationer med djupt konservativa och radikalt progressiva åsikter. Samverkan med dessa är i många fall inte bara central utan helt avgörande för framgång i det våldspreventiva arbetet. Även om det innebär att vi samverkar med aktörer som i vissa värdefrågor befinner sig långt från det etablerade civilsamhällets organisationer.
Det är också problematiskt och förenklande att som Edholm och Odenjung gör i debattartikeln, endast peka ut muslimska organisationer som grogrund för antidemokratiska tendenser och våldsbejakande extremism.
Stryp inte bidragen
Att civilsamhällets organisationer kan leda in personer med destruktiva tendenser eller beteenden på ett nytt spår anses ofta självklart när det kommer till idrotten och föreningsliv i övrigt. Fotbollsklubbar ses ofta som en självklar del av lösningen mot huligankulturen. De flesta förstår också att minskade bidrag till idrotten snarare skulle förstöra för den positiva och inkluderande verksamheten än vara ett effektivt medel för att motverka våldet.
I stället för att strypa bidrag till organisationer som har unika förutsättningar att motverka våld och marginalisering, måste vi börja föra ett konstruktivt samtal om hur civilsamhället i samverkan med det offentliga på nya sätt kan ta sig an denna samhällsutmaning.
David Sundén
ordförande Forum – idéburna organisationer med social inriktning