Centern värnar om bovarnas integritet

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Jag blir häpen när jag läser Johan Linanders (C) och Lena Eks (C) artikel i GP den 14 september om datalagringsdirektivet.

Inte nog med att de inte förstått hur viktigt direktivet är för att vi ska kunna bekämpa och förebygga grov organiserad kriminalitet som till exempel människohandel, terrorism och narkotikabrott. De orkar inte ens längre stå för det förslag som deras egen regering långt om länge lade fram i december förra året.

För att kunna klara upp grova brott måste polisen ibland behöva ta del av misstänkta gärningsmäns telefontrafik. Då kan man få reda på vem som ringde vem vid vilken tidpunkt, och ibland också var de befann sig. På det sättet kan man få en bild av hur till exempel ett grovt rån eller ett terroristangrepp gått till och vem som varit inblandad. Så har polisen arbetat i alla tider. Men när nu telefontrafiken är privatiserad och gränsöverskridande, så måste vi se till att alla mobiloperatörer i Europa blir skyldiga att spara sådana uppgifter, om polisen skulle behöva få ut dem.

ANNONS

Efter terrordåden i Madrid och London 2004 och 2005 blev det uppenbart att det krävdes lagar i EU:s medlemsländer som ålägger mobiloperatörerna detta. Dåvarande justitieministern i Sverige, Thomas Bodström (S), tog därför tillsammans med bland annat regeringarna i Spanien och Storbritannien initiativ till att ta fram en sådan EU-reglering. Det fick stöd i EU:s ministerråd, och blev sedan EU:s datalagringsdirektiv.

Stort behov av att spara uppgifter

Genom detta direktiv blir det inte bara en rättighet att spara dessa uppgifter, utan en skyldighet. Att det finns ett behov för sådana regler står utom tvivel. Såväl den som utredde frågan, Gudrun Antemar, som remissinstanserna Polisen, Åklagarmyndigheten, Säpo och Ekobrottsmyndigheten har påtalat vikten av att trafikuppgifter sparas för att kunna lösa grova brott. Uppgifterna blir naturligtvis inte offentliga – rättsväsendet ska bara kunna få ut uppgifterna för misstänkta personer, och bara efter domstolsbeslut.

Direktivet skulle ha varit genomfört i alla medlemsländer hösten 2007. Nästan alla länder har också gjort det. Men inte Sverige. Och det beror på att den borgerliga regeringen under hela förra mandatperioden vägrade att lämna något förslag till Riksdagen. När jag nu läser Johan Linander och Lena Ek, så förstår jag varför: Centern måste ha blockerat frågan under förra mandatperioden.

ANNONS

Följden blev att Sverige 2010 drogs inför EU-domstolen. Då gav Centern tydligen till slut med sig, och regeringen kunde lägga en proposition till Riksdagen. Men när denna behandlades i våras, så lyckades en minoritet i Riksdagen bestående av Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att utnyttja riksdagsreglerna och få ärendet bordlagt i ett år. På grund av detta dröjsmål kan nu Sverige få böta tiotals miljoner kronor, kanske betydligt mer – skattebetalarnas pengar som i stället skulle kunna gått till brottsbekämpning – för att vi inte genomfört ett direktiv som stärker kampen mot den organiserade brottsligheten, och som Sverige varit initiativtagare till! Det är så dåligt skött av denna regering så man kan gråta.

Ännu ett varv i farsen

När nu Linander och Ek återigen kräver att datalagringsdirektivet ska avskaffas, och alltså inte längre står upp för det lagförslag som den egna regeringen lagt, så är det bara ännu ett varv i farsen. De anför integritetsskäl, men det är alltså bara misstänkta personers trafikuppgifter som polis och åklagare ska få tillgång till, och först efter domstolsbeslut. Det verkar således vara gärningsmännens integritet som centern vurmar för, inte allmänhetens.

Johan Linander och Lena Ek bör ställa sig frågan: vad är viktigast – bovarnas integritet eller kampen mot människohandel, narkotikabrott, terrorism och grova rån?

ANNONS

Morgan Johansson (S)

ordförande i Justitieutskottet

ANNONS