Lars Calmfors har en märklig syn på lönebildningens roll i samhällsekonomin. Det stämmer visserligen att lägre löner minskar företagens kostnader och att detta stimulerar efterfrågan på arbetskraft. Samtidigt utgör lönerna huvudbeståndsdelen av hushållens disponibla inkomster. Lägre löner leder därför till lägre efterfrågan på varor och tjänster. Lägre löneökningar leder också till lägre inflation och därmed till högre realränta, vilket hämmar investeringarna.
Det är därför inte självklart att lägre löner faktiskt skapar fler jobb.
Vad som dock är klart är att en långsammare löneökningstakt ger lägre inflation. Därmed kan Riksbanken sänka räntan, vilket i sin tur stimulerar efterfrågan. Vilka effekter löneåterhållsamheten får på sysselsättningen beror alltså i hög grad på hur penningpolitiken svarar.
Stöd av forskningen
Vi har här stöd av modern ekonomisk forskning. I den typ av makromodeller som används av centralbanker världen över har lönemoderation i allmänhet inga positiva effekter på sysselsättningen. Vi noterade också att statliga Konjunkturinstitutet i sin senaste Lönebildningsrapport direkt varnade arbetsmarknadens parter för ytterligare löneåterhållsamhet såvida detta åtföljdes av ytterligare räntesänkningar.
Om några av euroländerna har kostnadsproblem kan dessa bara åtgärdas med en lägre löneökningstakt än de andra länderna. Detta problem gäller dock inte Sverige som ju har flytande växelkurs. Vi tror inte heller att generella lönesänkningar är lösningen på arbetslöshetsproblemet, varken i Sverige eller i omvärlden. Tvärtom tror vi att denna politik är direkt skadlig och bidrar att förvärra problemet.
Det faktum att Riksbankens direktion är ovillig att sänka räntan har ingenting med löneutvecklingen eller inflationen att göra utan beror främst på hushållens stigande skuldsättning.
Riksbanken stabiliserar
Calmfors tar också upp en annan fråga som förtjänar att diskuteras. Han anser att arbetsmarknadens parter borde ha vägt in den för närvarande låga inflationen och därför skulle ha kommit överens om ännu lägre löneökningar. Men en viktig förklaring till den låga inflationen både i Sverige och i omvärlden är just de låga löneökningarna.
Hittills har parterna i sina lönebud utgått ifrån att Riksbanken uppfyller sitt inflationsmål. Vi tror inte att något skulle vinnas på att dessa baserades på våra egna inflationsprognoser. Vi tror att en sådan politik skulle bli destabiliserande med risk för deflation i lågkonjunkturer och alltför snabba räntehöjningar i uppgångsfaser.
Det är Riksbanken och inte arbetsmarknads parter som ansvarar för stabiliseringspolitiken.
Vi har mycket svårt att tro att Calmfors skulle stå fast vid sin ståndpunkt om problemet hade varit det omvända och inflationen i dagsläget hade varit hög.
Göran Zettergren
chefsekonom TCO
Roger Mörtvik
samhällspolitisk chef TCO
