För tio år sedan antog världens regeringar handlingsplanen ”Utbildning för alla”, med globala och övergripande mål för utbildning. Sedan dess har betydande framsteg gjorts, bland annat med stöd av internationellt bistånd och Unescos arbete med att hjälpa länder med att skriva nationella planer för utbildning.
Hela 52 miljoner fler barn gick i skolan 2008, jämfört med år 2000. I allt fler av världens fattigaste länder får en växande andel flickor tillgång till utbildning. Allt fler barn går också vidare från grundskolan till högre utbildningsnivåer.
Denna uppmuntrande utveckling finns beskriven i årets Unesco-rapport Education for All Global Monitoring Report, som utarbetats av en oberoende arbetsgrupp och i dag presenteras världen över.
Utvecklingen i Indien och andra länder i Syd- och Västasien är en del av förklaringen till framstegen. I dessa regioner har antalet barn och ungdomar utanför skolsystemen halverats. Men också i Afrika söder om Sahara har inskrivningen i skolor ökat med en tredjedel och det finns fler framsteg att ta fasta på.
* Etiopien har kraftigt minskat antalet barn som inte går i skola: från 6,5 miljoner barn 1999 till 2,7 miljoner barn 2008.
* Tanzania har genomfört omfattande reformer, kvaliteten i utbildningen har förbättrats och landet har kraftigt ökat andelen barn i skola: från 50 procent 1999 till 98 procent 2007. Idag skrivs lika många flickor som pojkar in i tanzaniska skolor.
* Mocambique har femdubblat inskrivningen för vidare utbildning sedan år 1999. Landet har satsat mer än 20 procent av sin budget på utbildning och kraftigt expanderat utbildningssystemet.
Sverige har, genom Sida, bidragit till denna utveckling genom omfattande stöd till viktiga insatser.
Kan skapa konflikter
De positiva exemplen är många. Men rapporten visar också på risker och negativa trender. Hela 42 procent av de barn som står utan möjlighet till skolgång lever i konfliktdrabbade länder. Gapen mellan flickors och pojkars möjligheter att gå i skolan är också större där än i andra fattiga länder.
Bristen på utbildning och undermålig kvalitet i undervisningen kan skapa eller förstärka konflikter när möjligheterna är orättvist fördelade i ett samhälle. Inom länder med konflikter skapas ofta stora skillnader mellan dem som har och dem som inte har tillgång till utbildning. Dessa vidgade klyftor leder till ökad risk för oroligheter och våldsanvändning.
Våldsamma samhällen hotar både pojkars och flickors skolgång, genom tvångsrekrytering av miliser, könsbaserat våld och att militanta krafter hindrar flickors möjlighet att gå i skolan.
I Sveriges nya policy för säkerhet och utveckling ingår aktivt stöd till det som kallas ”fredsvinster” i länder som är eller har varit i konflikt. Fredsavtal skapar exempelvis förväntningar bland befolkningen om förbättrade levnadsvillkor där också tillgång till skolundervisning, hälsovård och försörjningsmöjligheter finns med. Sverige stöder sådana insatser i olika delar av världen.
Ett exempel är de utbildningsprogram som FN och Svenska Afghanistankommittén bedriver i Afghanistan, ett av världens mest krigshärjade och ojämställda länder. Dessa skolverksamheter har fått stöd genom Sida i flera år och resultaten är påtagliga. År 2002 gick omkring 700 000 afghanska barn i skolan, 2010 är de sju miljoner.
Den nya rapporten uttrycker oro för att endast två procent av det totala internationella humanitära biståndet går till utbildning. Unga människors utbildning får alltså väldigt låg prioritet i kriser och konflikter. För dessa barn handlar utbildning om mer än att bara lära sig läsa och räkna. Utbildning och trygga skolmiljöer kan hjälpa barn att klara och uthärda livet i krig och katastrofsituationer. Verksamheten skapar stabilitet och förutsättningar för framtida konfliktförebyggande.
Behöver öka kraftigt
Utbildningens andel av det internationella humanitära biståndet behöver öka kraftigt. Denna typ av nödhjälp består av både materiellt stöd och insatser som syftar till att skydda de drabbade från olika typer av övergrepp. Sverige och Sida har i många år drivit på för att integrera utbildningsinsatser i nödhjälpen, och avser kraftfullt fortsätta detta arbete.
Vi bör ta fasta på att det har skett stora framsteg i många av världens fattiga länder. Men vi behöver också se allvaret i att utvecklingen går bakåt i konfliktländer, vilket får omfattande globala konsekvenser. Det krävs både långsiktiga satsningar och tidiga insatser för skolgång i krissituationer.
Det är viktigt att internationella företag, biståndsorganisationer och andra aktörer som arbetar i konfliktkänsliga miljöer tar fasta på utbildningens betydelse för barnen och de unga, men också för dessa samhällens övergripande välfärd, stabilitet och ekonomiska utveckling.
Johan Schaar
avdelningschef Sida
Mats Djurberg
generalsekreterare Svenska Unescorådet
