Under Västerhavsveckan sätts fokus på havsmiljön. Vid en debatt under veckan klargjorde Vänsterpartiets riksdagsledamot Wiwi-Anne Johansson och Miljöpartiets riksdagskandidat Emma Nohrén att de och deras partier är för ett totalförbud av bottentrålning i alla svenska vatten. Samma argument har framförts från dessa partier i riksdagsdebatterna senaste året.
Bottentrålning är den vanligaste formen av trålning. Den sker oftast på samma områden hela tiden, av två skäl: Det är dels där som man kan tråla, dels där fisken uppehåller sig, så att det är lönsamt. Det sparar dessutom bränsle till båten.
Miljöpartiet är duktigt på att beskriva eländen men sämre på att presentera lösningar. Vad värre är så har Miljöpartiet ensidigt anklagat yrkesfisket för att vara det största hotet mot havsmiljön. I själva verket är det övergödning från jordbruket som dominerar när det gäller negativa effekter. Till detta kommer 20 000 ton skräp som enligt stiftelsen Håll Sverige Rent dumpas i Nordsjön från fartyg varje år. Det gör havsbotten till en maritim soptipp.
Jag minns den glädje som yrkesfiskarna en gång hade, glädje och stolthet över sitt yrke. Denna stolthet och glädje har stegvis förlorats i takt med att det skapats en bild av att yrkesfiskarna försöker tömma havet på fisk. Men yrkesfiskarna är beroende av vad som finns i havet och är medvetna om att ett gott förvaltande skapar möjligheter för kommande generationer.
Underlig hållning
Vänsterpartiets och Miljöpartiets hållning till bottentrålning är minst sagt underlig. Ett totalförbud mot bottentrålning skulle betyda slutet på svenskt fiske som näring och därmed möjlighet till en populär och näringsrik föda. V:s och MP:s politik skulle innebära att inga räkor och färre kräftor kommer att serveras på våra matbord. Den här önskan om ett förbud mot bottentrålning är ett sätt att attackera fisket som näring. En viktig nisch för turismen i Bohuslän skulle dessutom snabbt dö ut.
Om bottentrålning nu är så skadlig som det sägs kan man fråga sig varför fisken återfinns på samma platser år efter år? I Kattegatt finns områden där bottentrålning förbjudits och där resultatet blivit en död botten på grund av de sediment som samlas på havsbotten. Bottentrålning är ingen miljöfarlig verksamhet och inget fördärv utan ett sätt att hålla havsbotten levande. Med nya, förbättrade trålar kommer det inte heller att vara ett framtida problem. Det selektiva trålfisket med rist gör dessutom hela tiden framsteg och minimerar bifångsterna.
Liten påverkan
En australiensisk undersökning visar hur fel Vänsterpartiet och Miljöpartiet har. Ett nytt system för djuphavskameror har utvecklats av Australia Antarctic Division som visar att trål har mycket liten inverkan på havsbottnens biologiska mångfald. Laget tillbringade åtta år att studera havsbottnen i Heard Island och McDonald Island Marine Reserve i antarktiska vatten i Södra oceanen, sydväst om Australien. Kamerorna visar att 98 procent av den känsliga havsbotten med biologisk mångfald förblir orörd efter 16 års yrkesfiske.
Jag kan acceptera att Vänsterpartiet brister i engagemang och kunskap om det svenska fisket eftersom de av tradition aldrig riktigt intresserat sig för det. Men att Miljöpartiet, som ofta vill framstå som bäst i klassen, navigerar så totalt fel är skrämmande. De har i och för sig aldrig varit "on speaking terms" med yrkesfisket. Men om de ges möjlighet att påverka besluten kring svenskt fiske utifrån sina märkliga ståndpunkter så lär det innebära ett ajöss för svenskt fiske. Det skulle möjligen glädja en del politiker på vänsterkanten men inte den talrika del av befolkningen som uppskattar havets rikedomar på sina tallrikar.
Roland Utbult (KD)
riksdagsledamot
Västra Götaland
