I tisdags i förra veckan begravdes i all stillhet en av Göteborgs verkligt betydelsefulla människor. Han hette Sigmund för oss, egentligen Zygmunt eftersom han var från Polen. När nazisterna våldtog Polen gav de honom namnet Israel, för så måste alla judiska pojkar och män heta enligt denna vämjeliga övermänniskoideologi. På sin arm bar han ”namnet” 132256 som nazisterna tatuerade in när han kom till Auschwitz-Birkenau.
Sigmund – 132256 – var betydelsefull därför att han ända in i det sista åkte runt till skolor och berättade om vad nazismen står för och vilka, för vanliga människor, ofattbara grymheter nazister utfört. Han kunde berätta så att ungdomarna förstod för han hade upplevt nazismens verkningar i fem eller sex koncentrationsläger och bar märkena på sin kropp och i sin själ. Nu är Sigmund borta och andra måste ta över stafettpinnen.
När judarna i Göteborg går för att fira årets största högtid ska nazister demonstrera inte långt från synagogan. Ingen vanlig svensk som inte besökt Israel under Yom Kippur kan föreställa sig hur betydelsefull denna helg är för en jude. Och just då ska representanter för den ideologi som vill förneka alla judar rätten till liv marschera med sina kängor på Göteborgs gator.
"Det är vår värsta mardröm" säger judiska församlingens ordförande på SVT opinion. "Nästan alla våra medlemmar har någon form av anknytning till Förintelsen" påpekar han.
Det är inte rimligt att Göteborgs och Sveriges judar ska stå ensamma mot detta. Yttrandefriheten är så viktig att även avskyvärda idéer måste få luftas, men det är inte rimligt att judar i Göteborg 2017 ska behöva frukta för att ge sig till synagogan den 30 september.
Dubbel anledning till rädsla
Om de ger sig ut på gatorna denna dag har de dessutom dubbla anledningar till att känna fruktan. En nazistisk demonstration brukar nämligen dra till sig maskerade element från den politiska vänsterkanten som under sken av antirasism gärna går till angrepp med stenar och andra tillhyggen. Och inför judar finner nazister och många rödgardister varandra i ett gemensamt hat. För de röda är det världens enda judiska stat, Israel, som legitimerar judehatet.
Sverige och världen blundade länge för vad nazisterna gjorde med judar. När stöveltrampet hörs på nytt får judarna inte återigen lämnas ensamma. Hur vore det om vi andra svenskar av alla demokratiska partier, av alla fredliga trosuppfattningar kunde stå mellan nazisternas marsch och judarnas helgedom som en mur av tyst förakt med ryggen mot de bruna och med ögonen öppna mot ”motdemonstranter” som vill ta till våld?
Då kunde polisen få göra sitt jobb och gripa de nazistiska element som begår hets mot folkgrupp i stället för att tvingas sära på två läger av huliganer. Någon som ställer upp i skyddsmuren?
Jörgen Knudtzon / Annelie Enochson
Vänskapsförbundet Sverige–Israel Göteborg