Replik
Hamnkonflikten, 23/6
Ylva Johansson (S), Ulrika Messing (S), GP:s ledarskribent Adam Cwejman med flera lägger utan synbar eftertanke hela skulden till konflikten och den svåra situationen för Göteborgs containerhamn på hamnarbetarna. I GP 23/6 ansluter Patrik Nilsson från Företagarna sig till hetskören. Kanske inte så förvånande. Klassolidariteten är stark, även bland direktörerna.
Men man kunde väl ändå hoppas att en person i hans ställning hade koll på begreppen? Patrik Nilsson talar konsekvent om den ”samhällsfarliga strejken i hamnen” och vilka allvarliga följder den hotar att få. Men faktum är att det inte pågår någon strejk! Det har faktiskt inte varit någon strejk sedan endagsstrejken den 23 januari. Däremot pågår en lockout av kvällsskiftet. Bolaget har stängt ner hamnen 2/3 av den möjliga arbetstiden. Det är det som trappat upp situationen och skapat kundflykt. Lasterna kommer varken ut ur eller in i hamnen. APMT hotar hamnens existens och är uppenbart beredda att göra vad som helst för att tvinga hamnarbetarna på knä. Långt över ett år har bolagets konfliktsökande provokationer pågått.
Robert Karlsson, i Hamn 4:ans styrelse uttryckte sig träffande i torsdagens GP efter APMT:s uppsägningar av ytterligare 160 hamnarbetare. ”Vi kräver inget som vi inte redan haft”, sa han.
Är verkligen hamnarbetarna problemet?
Det sammanfattar och belyser situationen. Majoritetsfacket Hamn 4:an har en fungerande relation till stuveribolagen i Ro Ro-hamnen och bilhamnen och volymerna ökar. Är det då hamnarbetarna som är problemet i containerhamnen? I de pågående medlingsförhandlingarna har Hamnarbetarförbundet sagt sig villiga att acceptera fredsplikt för ett hängavtal med Transport. De självklara villkoren man ställt är att få utse egna skyddsombud, få förhandla för sina egna medlemmar och ha ett normalt fackligt inflytande på arbetsplatsen. Men APMT vägrar att acceptera dessa modesta och rätt självklara villkor från en fackförening som organiserar 85 procent av de anställda.
APMT har klargjort att de eftersträvar en situation där dagens 80/20-förhållande mellan fast- och behovsanställningar blir precis tvärtom. Ökad otrygghet och sämre villkor är lättare att tvinga fram utan en stridbar fackförening på arbetsplatsen.
Det är APMT som uppträder samhällsfarligt och borde kastas ut ur hamnen. Ställ det kravet på politikerna och lägg skulden där den hör hemma!
Och stöd gärna mitt medborgarförslag nr 496 under fliken ”Göteborgsförslaget” som kräver en återkommunalisering av hamnen.
Ulf Nilsson
Kommunistiska partiet