Alla är inte pedofiler

Debatten om sexualbrott mot barn är ofta starkt polariserad. Människor upprörs och förfäras och en vilja att hämnas, skada och oskadliggöra förövare kan verka lockande. Men vi får inte falla för frestelsen, skriver Nina Rung och Björn Sellström.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Replik

Pedofiler på nätet, 8/12

Vill vi få slut på övergreppen och förebygga nya, så måste vi stödja oss på forskning, erfarenhet och kunskap i stället för populistiska drev och kampanjer. Debattartikeln författad av Elaine Eksvärd, Joakim Lamotte och Amanda Kullenberg är ett exempel på hur fel det kan gå i ett redan uppskruvat tonläge. Vi måste nu fråga oss vilket samhälle vi vill ha; ett som går ut på att människor tar lagen i egna händer, skapar medborgargarden och där människors uppgifter offentliggörs, människor som inte än är misstänka för brott eller dömda. Är det det vi vill ha?

ANNONS

”Nätvandrarna” har ingen aning om vilka de chattar med. Det kan lika väl vara män med påhittade barnalias som chattar med varandra. Det vet vi att många gör. Vi vet också att det kan dölja sig en polis bakom ett alias och att polisens spaningsarbete riskeras av att alias hängs ut offentligt. Vi är därför starkt emot skapandet av ett parallellt samhälle som riskerar slå ut rättsstaten.

Vi vill i stället att ni ska ta frågan på det allvar den förtjänar. Vi vill att ni ska lära er mer om era barns liv på nätet. Vi vill att ni lär era barn att de aldrig kan veta vem som döljer sig bakom ett alias eller en snygg bild. Att de aldrig ska skicka en bild till någon de inte känner. Att de ska säga till en vuxen också när de redan skickat bilder, men inte vill mer. Att ni lär era barn om gränser, sina och andras och om sexuell integritet. Och att ni berättar att det aldrig är barns fel utan att ansvaret alltid ligger hos den som ber eller hotar fram material. Och att ni vänder er till polisen när ett brott begåtts.

Begriplig frustration

Det är förståeligt att det ur ilska eller okunskap kan födas frustration. Den får dock aldrig leda till skadliga eller rent felaktigt använda begrepp, som det av skribenterna slentrianmässigt använda ordet pedofil. För det är att förenkla. Att vilseleda. Och mer än så måste vi kunna kräva av namnkunniga debattörer.

ANNONS

I polisens ärenden gällande utsatta barn träffar vi sällan på pedofiler. Pedofili är en psykiatrisk diagnos för vuxna som har ett sexuellt tändningsmönster mot barn som ännu inte puberterat. Om nu alla män som kontaktar barn utpekas som pedofiler riskerar vi att de som verkligen behöver hjälp som mest inte får den. Och att stigmatiseringen av förövare blir än större. Vi behöver i stället nå männen, motivera dem att söka behandling och hitta dem i tid. Det gör vi inte genom att hata, hota eller skapa drev och offentliga uthängningar där vi slänger oss vårdslöst och populistiskt med ord som pedofil. Vi måste förhålla oss till kunskap, forskning och erfarenhet. Oavsett om det leder till färre likes eller klick. För pedofiler är de inte allihopa.

Nina Rung

kriminolog och barnutredare, Stockholmspolisens Barnahus

Björn Sellström

tidigare chef för internetrelaterade sexualbrott mot barn vid NOA, numera vid Interpol

ANNONS