Ord kan få en förändrad betydelse, och det sker genom att vi börjar använda orden på nya sätt och i nya sammanhang. Följande mejl till radioprogrammet Språket ger en illustration.
”När jag lyssnar på programmet, slår det mig hur illa jag tycker om ordet aktörer. När man pratar om aktörer på marknaden, då formligen kryper det i mig. Usch! För mig är en aktör någon som agerar på en teaterscen och inte någon av alla våra ”skumma typer” inom näringslivet, som helt plötsligt blivit aktörer. Kan ni hjälpa mig att i etern fördöma detta språkbruk?”
Här finns en del att kommentera, till exempel uppmaningen på slutet. Hur skulle det låta om en språkexpert sa: ”Härmed fördömer vi användningen av ordet aktör i någon annan betydelse än skådespelare”? Det skulle skapa förvåning, men vilken effekt skulle det ha? Vem bryr sig, som ungdomen säger.
Mejlet speglar också en önskan att språkvetare borde vara mer normativa, mer tillrättavisande. Om något är fel, så ska det sägas. Som språkvetare är det lätt att säga att ordet aktör används på ett annat sätt i dag än för 50 år sedan, men vilken rätt har vi att säga att den nya användningen är fel eller sämre? Med vilka argument kan det nya sägas vara fel eller sämre? Annorlunda är det däremot, och det kan vi belägga.
På Göteborgs universitet finns Språkbanken med stora textmängder från olika genrer (allt tillgängligt på nätet). Här finns exempelvis tidningstext från 1960-talet och framåt. Alltså kan man undersöka hur ordet aktör använts genom åren.
I de tillgängliga materialen ser vi att samtliga aktörer på 60- och 70-talet är skådespelare. På 1980-talet finns många belägg på den nya användningen, till exempel de gamla aktörerna – kyrkan, kungen och skolan. I dagens tidningstext är 90 procent av aktörerna något annat än skådespelare. Det är personer, organisationer och företag.
Betydelseförändringen är omfattande, men sett till ordets ursprung inte så märklig. Bakom aktör hittar vi verbet agera (från latinets agere), alltså någon som gör något. Verbet agera passar både företag och skådespelare.
När jag läste mejlet, slog det mig också att jag inte hade tänkt på detta tidigare. Ändå har jag varit en någorlunda regelbunden och kompetent tidningsläsare sedan 60-talet. Jag måste ha sett ordet aktör i skrift flera hundra gånger utan att ha reflekterat över ordets nya betydelse. Eventuellt gäller detta en del andra läsare också.
Det är kanske så här det brukar gå till. Utan att vi märker det, glider nya betydelser hos ord in i vårt språkbruk.
Lars-Gunnar Andersson
professor i modern svenska vid Göteborgs universitet
Mejla din språkfråga till lars-gunnar.andersson@svenska.gu.se