Afghanistan allt osäkrare för dem som ska utvisas

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

    <strong>Madelaine Seidlitz</strong>
    <br> 
    <br> jurist och ansvarig för flykting- och migrationsfrågor på svenska Amnesty
   </br></br>
Madelaine Seidlitz

jurist och ansvarig för flykting- och migrationsfrågor på svenska Amnesty

Den intensiva konflikten i Afghanistan har resulterat i omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Under 2016 har tusentals civila dödats, skadats eller tvingats fly sina hem, samtidigt som tillgången till utbildning, hälsovård och annan samhällsservice begränsats. Väpnade grupper är ansvariga för de flesta övergreppen men även pro-regeringsstyrkor dödar och skadar civila.

Anti- och pro-regeringsstyrkor har även fortsatt att använda barn som soldater. Antalet internflyktingar uppgår till 1,4 miljoner – mer än dubbelt så många som 2013 – medan cirka 2,6 miljoner afghanska flyktingar bor utomlands, många under bedrövliga förhållanden. Våld mot kvinnor och flickor fortsätter, och det finns en rapporterad ökning av väpnade grupper som offentligt straffar kvinnor bland annat genom avrättningar och piskning. Statliga och icke-statliga aktörer fortsätter att hota människorättsförsvarare och hindra dem från att utföra sitt arbete och journalister stöter på våld och censur. Regeringen fortsätter att genomföra avrättningar, ofta efter bristfälliga rättegångar.

ANNONS

Läget har förvärrats

Så beskrivs i sammanfattning situationen i Afghanistan under 2016. Efter allt detta har läget ytterligare försämrats. Olika väpnade aktörer som motsätter sig den afghanska centralregeringen, däribland talibaner och den grupp som kallar sig för Islamiska Staten, genomför såväl markoffensiver som riktade angrepp och attentat. En stor del av landets yta kontrolleras militärt av andra aktörer än centralregeringen.

Den väpnade konflikten påverkar läget för mänskliga rättigheter på många olika sätt och präglar människors vardag. Att delar av landet kontrolleras av andra aktörer än den afghanska regeringen påverkar även statens vilja och förmåga att ta ansvar för människorättssituationen. Civila skadas och dödas regelmässigt i konflikten. Flykt, förstörelse av infrastruktur och social och ekonomisk osäkerhet fortsätter att leda till en försämrad humanitär situation, i ett land redan så präglat av konflikter.

Långt ifrån korrekt

Är det rimligt, att utifrån denna verklighet, anse att människor som inte kan återvända till sina hem, i alla fall kan ha trygghet, säkerhet, tillgång till försörjning och bostad och grundläggande samhällstjänster i en annan del av Afghanistan? Företrädesvis i Kabul. Som internflykting.

Bevisbördan för att ett så kallat rimligt och relevant interflyktsalternativ finns, ligger på staten, vilket i Sverige innebär Migrationsverket.

Amnesty International anser att bedömningen av internflyktsalternativ långt ifrån alltid görs på ett korrekt sätt i förhållande till Afghanistan. Att exempelvis barn och unga vuxna i dag skulle ha ett rimligt och relevant internflyktsalternativ i någon del av Afghanistan ter sig närmast illusoriskt.

ANNONS

FN:s flyktingkommissariat UNHCR konstaterar i sina riktlinjer för bedömning av internflykt att ”väpnad konflikt i ett land innefattar sådana snabbar förändringar i säkerhetsläget att internflykt normalt sett inte anses säkert i sådana länder. Om detta ändå övervägs måste stabiliteten i säkerhetsläget noggrant bedömas.” Säkerhetsläget på den utpekade orten måste vara tillräckligt bra och bestående.

Förvärrat läge för internflyktingar

Är då säkerhetsläget i Kabul tillräckligt bra och bestående för internflyktingar? Finns det trygghet, säkerhet, bostad, möjlighet till försörjning och tillgång till grundläggande samhällstjänster, vilket ska vara en förutsättning för att anse att det finns ett internflyktsalternativ? Och inte bara på kort sikt utan i en någorlunda förutsägbar framtid?

Situationen för internflyktingar förväntas förvärras den närmaste tiden. FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp (UNOCHA) uppskattar att uppemot en miljon afghaner kommer att återvända till Afghanistan från Iran och Pakistan under 2017. UNHCR och IOM varnar för en stegrande humanitär kris i landet. Till detta läggs ett försämrat säkerhetsläge.

Amnesty International har i rapporten My children vill die this winter: Afghanistans broken promise to the displaced beskrivit situationen för internflyktingar. Av dem som vi talade med finns det människor som lever på gränsen till svält med lite tillgång till grundläggande resurser. De temporära bostäder som många bor i – ofta mycket enkla konstruktioner med väggar av lera och tak av tältduk – ger inte tillräckligt skydd och oron över att bli tvångsvräkta av antingen regeringen eller privata aktörer utgör ytterligare ett hot.

ANNONS

Särskilt utsatta

Barn och unga vuxna tillhör dem som är särskilt utsatta. Av de många uppskrivningar av ålder som Migrationsverket har beslutat om under det senaste året, och som i delar ifrågasatts såväl i en intern kvalitetsuppföljning som av JO, följer att det inte heller kan uteslutas att det även finns barn bland dem som har återsänts, eller som planeras återsändas till Afghanistan.

Afghaner i Sverige som får avslag på sina asylansökningar hänvisas ofta till internflykt i Kabul, Herat och Mazar-e-Sharif, som anses vara säkrare. Amnesty Internationals kartläggning visar dock tydligt att människor i internflyktsbosättningar i dessa städer lever i extremt dåliga förhållanden vad gäller bostäder, tillgång till rent vatten, sanitära anläggningar, vård, mat, arbete och skola. Till detta läggs även i dessa städer försämrade säkerhetslägen.

Svårigheten i att förutsäga den väpnade konfliktens utveckling, förekomsten av riktade attacker och sekteristiskt våld av den typ som drabbar den hazariska minoriteten gör att det är mycket vanskligt att finna internflyktsalternativ som kan betraktas som varaktigt säkra. Detta bör spegla Migrationsverkets bedömning i mycket högre utsträckning än vad som görs i dag.

Madelaine Seidlitz

jurist och ansvarig för flykting- och migrationsfrågor på svenska Amnesty

ANNONS