En resa med spårvägens linje 11 från Göteborgs norra förorter till Saltholmen tar inte så lång tid. Men skenet bedrar. Den relativt korta resan illustrerar ett gigantiskt avstånd. I de norra stadsdelarna, till exempel Hjällbo, är nästan 90 procent av befolkningen utrikes födda, i södra skärgården sex procent. En del av vad som döljer sig i denna avgrundsdjupa klyfta fick jag klart för mig när jag träffade Dino häromdagen.

Han kallas Dino och bor i Angered med sina föräldrar. De kommer att dö tio år tidigare än Rolands föräldrar i Saltholmen därför att där Dino bor är det mer än dubbelt så vanligt med allehanda riskfaktorer för allvarlig sjukdom som exempelvis fattigdom och stress.

Dino bor på 70 kvadratmeter med föräldrar, tre syskon och mormor. Han föredrar att vara ute så mycket som möjligt. Det finns inte plats för alla hemma.

När jag träffade Dino hade han precis fått lämna sjukhuset på grund av en ful knivskärning. Han berättar för mig att det är svårt att hålla sig utanför olika konflikter som arga unga män startar och som propsar på att man skall tillhöra deras gäng.

Dino berättar att många av hans kompisar kom efter från början i plugget. Svårt att koncentrera sig, sa Dino. Många har upplevt hemska saker tidigare, säger han. Nästan alla vuxna från vårt gamla hemland saknar jobb, berättar han vidare.

Nära hälften av alla barn som kommer till Sverige har hemska händelser med sig i bagaget. Det kallas posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) som leder till; ångest, aggressivitet, anpassningssvårigheter och så vidare. Inte konstigt de börjar röka på då, säger Dino.

Många, där jag bor, har både sådan där ADHD och har upplevt hemska grejer. Jag tror de självmedicinerar mycket genom att röka på, avslutar Dino. Där lämnade vi varandra, Dino och jag, för denna gång.

Kunskap är makt

Förutsättningarna är olika för barn och unga att nå in i samhällets vänkrets. En likvärdig skola är inte en realitet, knappt ens längre en vision bland politiker. En likvärdig skola är bara en av förutsättningarna för att bryta det utanförskap som tatuerat in sitt signum i stor del av förortssverige. Kunskap är och förblir makt. Inte minst egenmakt för de vars enda makt sitter i halskedjor och desperata vädjanden om respekt.

Skolan är den institution som skulle kunna bryta utanförskapet genom att ge alla barn samma grund att stå på i livet, men för många unga är skolan snarast en plats för stress och förtryck.

Ökad psykisk ohälsa

I Sverige avsätter vi drygt sex procent av vår BNP till utbildningsväsendet. Bland OECD-länderna hamnar vi på en föga smickrande tionde plats med denna satsning. Till grundskolan avsätter vi cirka 79 miljarder kronor varje år, ungefär samma belopp som elbolagen kvitterar ut i vinst under samma period.

Med tanke på att människornas kompetens (humankapitalet) utgör en allt viktigare del i de moderna samhällsekonomierna är detta en generande låg siffra. En likvärdig skola skulle kunna innebära en betydande framtida konkurrensfördel, men utnyttjas inte, vilket knappast borde leda till ansvarsfrihet för de politiker som hittills avstått från att göra denna nödvändiga satsning.

Socialstyrelsen har entydigt visat att elever med flyktingursprung rapporterar mer psykisk ohälsa än andra. Rapporten visar också på ett betydelsefullt samband mellan psykisk ohälsa, risk för mobbning och svaga prestationer.

Ur ett föräldraperspektiv torde det vara en av de viktigaste frågorna i livet, rätten att få sätta sina barn i en skola som har resurser och kapacitet att ge barnen de kunskaper och färdigheter som krävs för att möta ett samhälle som redan sorterar ut allt för många från arbete och självförsörjning.

Den psykiska ohälsan bland barn och unga har fortsatt att öka. Ångest, depression och självskadebeteende är sedan länge folksjukdomar bland barn och unga, trots materiell välfärd. Regeringen har dessbättre – efter viss latens – uppmärksammat detta.

Många saknar fullvärdiga betyg

Det är dags att ta detta problem på allvar. Genom att inrätta ett barn- och ungdomsforskningsinstitut skulle man kunna samla den kunskap som är nödvändig för att agera.

Skall vi leva upp till den barnkonvention som vi ratificerat måste det ges rimliga möjligheter att både studera barn- och ungas liv, men också att påverka det samhälle i vilket de är den viktigaste framtida produktionsfaktorn

Det är på tiden att alla, Dino inräknad, får genomföra en hel skolutbildning med godkända resultat. Trots lagstiftning saknar fortfarande massor av barn fullvärdiga betyg. En likvärdig skola för alla tänker jag plädera för i Almedalen i år.

Peter Währborg

professor, stressforskare, kardiolog, psykolog och sociolog.