Ju längre en väpnad konflikt pågår och ju längre bort den utspelar sig, desto större tycks risken vara att omvärlden tappar intresset. Det är ett öde som har drabbat Demokratiska republiken Kongo. Landet har i snart femton år plågats av en konflikt som har krävt sammanlagt omkring fem miljoner dödsoffer. Det gör konflikten till den värsta sedan andra världskriget.

FN:s fredsbevarande insats i DR Kongo förlängs inom kort. Samtidigt har säkerheten i provinserna norra och södra Kivu i landets östra del åter försämrats. Nya strider mellan landets armé och militära utbrytargrupper har drivit omkring 200 000 människor på flykt. Bakom våldet ligger framför allt två ökända rebelledare, Bosco Ntaganda och Sultani Makinga, som deserterade från den kongolesiska armén i april.

Miljontals offer

Biståndsminister Gunilla Carlsson (M) och den svenska regeringen, som i år har bidragit med över 230 miljoner kronor till humanitära insatser i DR Kongo, uppmanade nyligen också andra givare att ta sitt ansvar. Det är välkommet. Carlsson bör också kontakta försvarsminister Karin Enström (M) för att diskutera hur säkerhets- och biståndsinsatser ska kunna samverka för att hjälpa en utsatt civilbefolkning. DR Kongo behöver inte bara humanitär hjälp utan också grundläggande säkerhet – inte bara på kort sikt utan också för att det långsiktiga utvecklingsarbete som Sverige och andra länder finansierar genom sitt bistånd ska få avsett resultat.

FN-insatsen Monusco (tidigare Monuc) är FN:s näst största. Ofta uttrycks besvikelse över att den inte lyckas med sitt uppdrag. Det är lätt att glömma att uppgiften för den 19 000 soldater stora styrkan är enorm. Tusen man färre än antalet poliser i Sverige ska skydda nästan 60 miljoner invånare i ett land som är lika stort som Portugal, Spanien, Nederländerna, Tyskland, Danmark, Österrike och Polen tillsammans. Att Monusco inte har fått resurser att ens stabilisera läget förklarar också de återkommande våldutbrotten. Till det kommer att den kongolesiska regeringen har haft synpunkter på uppdraget.

Konflikten i DR Kongo uppfyller alla kriterier för kraftfullt internationellt ingripande: den har pågått under lång tid, den har skördat miljontals dödsoffer och den påverkar en hel region. Kvinnor utsätts för systematiskt sexuellt våld, vilket bland andra FN:s tidigare rapportör om sexuellt våld i konflikter, Margot Wallström (S), har vittnat om. Trots det följer rapport på rapport om övergrepp utan att omvärlden stärker sina insatser. Det är hög tid att Sverige, EU och FN tar ett samlat grepp på situationen i Demokratiska republiken Kongo.

Ställ rebellerna inför rätta

FN-ledda domstolar har visat sig vara ett effektivt instrument i jakten på krigsförbrytare, inte minst från DR Kongo. Internationella brottmålsdomstolen ICC efterlyser sedan 2006 rebelledaren Ntaganda. Sverige och EU bör föreslå att FN:s säkerhetsråd kräver att den kongolesiska regeringen arresterar Ntaganda och överlämnar honom till brottmålsdomstolen. Om Kongos regering vägrar bör säkerhetsrådet ge Monsuco uppdraget att gripa Ntaganda.

Under senare år har den internationella närvaron i DR Kongo minskat. För att skydda landets civila och gripa krigsförbrytare krävs tvärtom större närvaro. Europas länder måste ompröva sin inställning till deltagande i FN:s fredsfrämjande insatser i Afrika, som i stort sett har upphört. Att erbjuda hjälp till FN-styrkan Monusco skulle vara ett sätt att visa att man tar säkerheten för den kongolesiska befolkningen på allvar.

Utred grannländernas roll

För tre år sedan hävdade FN i en rapport att grannlandet Rwanda, självt hårt prövat av folkmordet 1994, bidrar till Kongo-konflikten genom att ge stöd till rebelledare. I en ny FN-rapport sägs det åter att rwandiska soldater har rekryterats för att slåss i Kongo. FN:s ansträngningar för att bringa ljus över grannländernas roll i konflikten i DR Kongo måste få omvärldens stöd.

Under ett drygt år har världens uppmärksamhet riktats mestadels mot norra Afrika och Mellanöstern. Men världssamfundet måste kunna hantera flera hot mot mänsklig säkerhet samtidigt. Att konflikten i DR Kongo har pågått länge innebär inte att vi ska ge upp hoppet. Snarare understryker det vår skyldighet att ge aktörerna i landet tillräckliga resurser att lyckas med sina uppdrag. Demokratiska republiken Kongo behöver omvärldens stöd såväl till akuta fredsinsatser som till långsiktigt statsbyggande, utveckling och infrastruktur. Nära femton års konflikt måste få ett slut.

Aleksander Gabelic

ordförande

Linda Nordin

generalsekreterare

Svenska FN-förbundet