Trots att riksdagens kulturutskott nu leds av Socialdemokraterna har den politiska oppositionen inte gjort mycket väsen av sig. Vi blev därför uppmuntrade när Stefan Löfven (S) skulle dela ut Svenska Byggnadsarbetarföreningens Kulturstipendium. Skulle detta bli ett avstamp för oppositionen?

Men icke, förvisso berättar Löfven att kulturpolitik ligger honom varmt om hjärtat, sedan dribblar han bort sig. Förutom att läsa böcker fylls hans kulturintresse av att se på fotbollsmatcher!

Nu är inte kulturpolitiken detsamma som en partiordförandes kultursmak. Det ger dock en fingervisning om hur lite kulturpolitiken betyder för S. Idrottspolitiken, där fotbollen hör hemma, är ett annat av alliansen prioriterat område, något som upprörda kulturskribenter har påpekat.

Många frågor utan svar

Vi i alliansen undrar hur den alternativa kulturpolitiken ser ut. Hur ser S på den nya kulturpolitiska inriktningen som formulerades i alliansens proposition ”Tid för Kultur”? Har kulturens någon framtid inom äldreomsorgen? Hur blir det med regeringens satsning på kreativa näringar och den bärande tanken att kulturen i stort kan bidra till tillväxt och sysselsättning?

V har talat sig varma för att återinföra portalparagrafen ”Kulturen skall motverka kommersialismens skadeverkningar” och livstidsersättningen för en begränsad grupp konstnärer. Hur ser Löfven på dessa vänsterförslag? Frågorna är många fler och vi vill gärna få svar. Då kan vi alla få en klarare indikation på vilket som är det kulturpolitiska alternativet inom svensk politik.

Löfvens ointresse visar med oönskad tydlighet på oppositions kulturpolitiska ökenvandring. Med en fotbollsmetafor så måste S in i den kulturpolitiska matchen. Hittills har man valt att sätta sig bekvämt tillrätta på läktaren och där somnat in. Kulturen är viktig och då behövs en opposition som kan redovisa relevanta svar och någon form av politiskt alternativ.

Cecilia Magnusson (M)

ordförande för Moderaterna i riksdagens kulturutskott