När en viktig problemformulering lyfts upp på agendan slits den ofta sönder i en mix av prestige och politisering så att den till slut bara blir ett trasigt skelett. Det blev ingen seriös diskussion om barnfattigdomen. Nu riskerar ungdomsarbetslösheten att möta samma öde.

Barnfattigdomsfrågan angreps snabbt enligt känt mönster. Först blev det käbbel om statistik. Sedan förklarade samtliga partier att de redan hade en fullgod politik på området. Därefter började reforminitiativ med andra syften beskrivas som om de var ämnade att hantera just detta problem. Debatten havererade och resultatet blev nästintill noll. I praktiken har väldigt lite gjorts för de fattiga barnen.

Mönstret upprepas

Mönstret ser nu ut att upprepas när det gäller ungdomsarbetslösheten. Statistikkäbblet är redan i full gång. Diskussionen är också i övrigt på väg åt fel håll. Någon enstaka ny idé sipprar alltjämt fram, men i princip börjar partierna vara redo att förklara att deras politik på området är optimal. Överallt beskrivs reformer och reformförslag med andra syften som om de vore riktade mot just ungdomsarbetslösheten. Även denna debatt håller alltså på att rasa.

Det får inte hända. Det vore en skam om även ungdomsarbetslösheten förvandlades till en skelettfråga där politisk pajkastning tränger ut all meningsfull dialog. Det finns massor av vettigt att göra i stället:

• För svensk del finns det en hel del att vinna på att lära av bättre presterande EU-grannar. Medan Sverige har en ungdomsarbetslöshet på 21,9 procent är den danska siffran 15,6 procent. Tyskland, Österrike och Holland ligger alla under 10 procent. Allt enligt jämförbara siffror från Eurostat. Vad gör man i dessa länder som vi inte gör?

• Danmark, Österrike och Tyskland tyder mycket på att det är de välutvecklade yrkesskole- och lärlingssystemen som är nyckeln till framgång. Trots att det tagits vissa initiativ i Sverige ligger vi klart efter och har därmed stora utvecklingsmöjligheter.

• I dessa länder tar företagen ofta ett aktivt ansvar för utbildnings- och lärlingsprogrammen. Hur kan vi få mer av den varan i Sverige? I våras initierade Volvo en ambitiös utbildningssatsning för arbetslösa ungdomar. Vad krävs för att andra företag ska våga ta steget fullt ut?

• Många EU-länder arbetar hårt med att reducera skolavhoppen för att därigenom minska ungdomsarbetslösheten. Utan en gymnasieexamen är det mycket svårt att få jobb. Nyligen startade Sveriges Kommuner och Landsting ett projekt där regioner och kommuner samverkar för att få ner avhoppen. Här finns mycket att hämta.

• Inom EU:s socialfond drivs intensiva projekt riktade till ungdomar som står långt ifrån arbetsmarknaden. Aktiviteten är stor bland annat i Göteborg. Projekten är framgångsrika i att genom specialdesignad utbildning, praktik och vägledning lotsa ungdomarna in i riktiga jobb. Hur kan denna typ av verksamhet utvecklas i Sverige?

I dag, måndag, arrangerar vi ett seminarium i Göteborg med syftet att analysera dessa och andra vägar att konkret ta itu med ungdomsarbetslösheten. Vi är övertygade om att det finns effektiva och politiskt okontroversiella åtgärder att sätta in. Om alla bestämmer sig för att agera konstruktivt är det fullt möjligt att pressa ner ungdomsarbetslösheten till mer sunda nivåer. Det handlar om att avstå från det överdrivna politiserandet – om att låta bli allt det där destruktiva. Det leder ingenstans.

Olle Ludvigsson (S)

Europaparlamentariker

Mikael Sällström

IF Metall Göteborg

Dan Gabrielsson

LO-distriktet i Västsverige

Ann-Sofie Hermansson

Tankeverksamheten