Det nazistiska partiet Gyllene gryning tog plats I det grekiska parlamentet den här månaden; med sitt nazi-inspirerade emblem, hitlerska hälsning, referenser till Mein Kampf, rasististiska och antisemitiska ideologi, Förintelseförnekande, våld mot invandrare, hot mot journalister och personkult så är partiet genetiska arvtagare till det Tyska nationalsocialistiska partiet som ledde Europa in i kaos och blodbad.

Olyckligtvis är inte Grekland det enda landet som hotas av nazismen pånyttfödelse. Tidigare i år så stödde Lettlands president för första gången SS-veteranernas årliga marsch, trots hård kritik.

I Österrike är FPÖ, en extremhöger-organisation som när Tredjeriket-nostalgi, favoriter i opinionsundersökningarna inför nästa parlamentsval. I Ungern så terroriserar rörelsen Ungerska gardet, en avläggare till Pilkorspartiet – den tidigare milisen som var ansvariga för utrotningen av romer och judar- den judiska befolkningen och hålls direkt ansvariga för att ha provocerat fram attacker med dödligt utgång mot romer.

Denna återfödelse har möjliggjorts genom den extrema högerns attacker mot de republikanska ideal som bekräftar att alla tillsammans tillhör samma nationella samhälle. Denna kampanj mot samhörighet har modelerats efter den strategi Geert Wilders skapade för sitt Frihetsparti, under tidigt 2000-tal. Strategins kärna var att dölja en retorik som gagnade rasojämlikhet bakom en kulturkamp mot den så kallade islamiseringen av Europa.

Oroande effektiv

Under den pågående ekonomiska och sociala krisen, som gynnar ett febrilt sökande efter syndabockar och stärker rädslan för den gamla kontinentens förfall, så har denna strategi visat sig oroande effektiv. Den har även möjliggjort att extremhögerpartier stött – eller till och med blivit medlemmar i – regerande koaliationer, vilket samtidigt normaliserat rasistiskt och antisemitiskt propaganda. Denna nya extremhöger har även brutit mark för partier som, precis som Gyllene gryning, nu lagligen vinner röster samtidigt som de öppet förordar hatpropaganda.

Inför denna skräckinjagande situation – exemplifierad i valet av nazistiska ledamöter vid det grekiska parlamentet – försäkrar vi vår solidaritet: vi är alla grekiska judar.

Vi vägrar att acceptera att judar, migranter, muslimer, romer eller svarta människor måste frukta för sina liv, endast för att de är dem de är, här på vår kontinent. Därför bjuder vi alla medborgare, politiska partier, fackföreningar, företrädare för civilsamhället, intellektuella och konstnärer att bekämpa den extrema högern genom att lansera och levandegöra den europeiska drömmen. Vi bör aldrig glömma att denna dröm byggdes på nazismens ruiner. Vi får aldrig glömma Shoah. Vi drömmer om en kontinent befriad från rasism och antisemitism. Detta är projektet baserat på gemenskap – bortom gränserna.

Stopp för dogmer

För att återigen få se denna dröm förkroppsligas, så är det angeläget att slutligen sätta stopp för två dogmer. För det första måste vi vederlägga dogmen om besparingar som är fruktansvärt skadlig, den skapar förutsättningar som kan förklara populistpartiers framgångar, och begränsar framtiden för Europas ungdomar, som offras på de eviga besparingarnas altare.

För det andra måste vi vederlägga dogmen fästning Europa, som gynnar invandrarfientlig propaganda och stänger Europas gränser, särskilt då ett kärnelement i Europas efterkrigsidentitet – dess välfärdssystem – kräver ekonomiskt tillflöde av immigration för att fortsätta vara hållbar.

Det är av yttersta vikt för Europas institutioner att förnya dess strävan efter demokrati, social utveckling och gynnande av jämlikhet. De medborgare som, särskilt i kristider, är målet för rasistiskt och socialt våld måste skyddas. Sedan Europa utsätts för återkommande attacker mot dess kärnprinciper, anser vi å det starkaste att vi måste arbeta mot ett starkare Europa här och nu. Om vi inte är kapabla att skänka liv till den europeiska drömmen, döms vi att återuppleva samma mardröm, i Grekland såväl som i övriga Europa.

Denna text kan signeras av fler på: http://weareallgreekjews.eu/

Benjamin Abtan

ordförande i Europeiska gräsrötters antirasistiska rörelse – EGAM (Europa)

Gabriel Axel

filmregissör (Danmark)

Daniel Barbu

professor vid Bukarest universitet (Rumänien)

Dario Fo

dramatiker, nobelprissvinnare (Italien)

Jovan Dijvak

general för det belägrade Sarajevos försvarare (Bosnien)

Svetlana Gannushkina

ledare för gruppen Memorial (Ryssland)

Anthony Giddens

sociolog (England)

Amos Gitaï

filmregissör (Israel)

Thomas Hylland Eriksen

professor vid Oslos universitet (Norge)

Béate et Serge Klarsfeld

ordförande för Fils et filles de déportés juifs de France (Frankrike)

Bernard Kouchner

förre utrikesminister (Frankrike)

Bernard-Henri Lévy

filosof och författare (Frankrike)

Adam Michnik

historiker, essäist, journalist, tidigare medlem i Solidarnosc (Polen)

Amélie Nothomb

författare (Belgien)

Oliviero Toscani

fotograf (Italien)

Elie Wiesel

Nobels fredspris, författare (USA)

A.B. Yehoshua

författare, essäist (Israel)

Mariam Osman Sherifay

ordförande SOS Mot Rasism (Sverige)