Häromdagen fick vi av en slump veta att det funnits en överenskommelse mellan de kommunala skolorna och de muslimska församlingarna i Jönköpings kommun som varit i kraft ända sedan 1994. Dokumentet ger tydliga råd och fastställer riktlinjer för hur muslimska elever ska behandlas i Jönköpings skolor.

Den första tanken som slog oss här var: Vad är egentligen anledningen till att Jönköpings kommun träffade en överenskommelse med just ett antal muslimska ledare och inte några andra? Jo, det är helt enkelt för att de muslimska barnen i deras ögon utgör den största avvikande gruppen, som tydligen uppfattas som ett problem. Med andra ord – det handlar inte om någon egentlig tolerans eller öppenhet gentemot dem, utan bara om ett försök att lösa ett problem.

Man kan ju fråga sig om Jönköpings skolor nu tänker sluta liknande avtal med en massa andra religiösa samfund som kan tänkas ha ett avvikande beteende, till exempel med katolska eller syrisk-ortodoxa kyrkan eller judiska församlingen eller buddhisterna eller vilka andra som nu kan finnas i Jönköping. Rent logiskt sett så borde de göra detta nu. För vad är det som säger att skolan enbart behöver ta hänsyn till strängt muslimska elevers fastande och inte till strängt katolska elevers önskemål om att inte tvingas äta kött på fredagar eller under den kristna fastetiden på våren? Och många katolska, ortodoxa och judiska flickor från en mera konservativ bakgrund kanske inte heller vill duscha offentligt, ska man då inte undanta dem också? Eller hur är det med Corpus Christi-dagen (Kristi lekamens högtid), som traditionellt infaller på en torsdag 60 dagar efter påsk, där katoliker i många länder brukar gå i procession genom stan? Varför ska inte katolska elever få ansöka om ledighet för att fira en högtid mitt i veckan, precis som man rekommenderar att muslimska barn ska få göra?

Just Kristi lekamens högtid är faktiskt ett intressant exempel – det är nämligen så att katolska kyrkan i Sverige har valt att fira den högtiden den nästföljande söndagen i stället, då torsdagen inte är en arbetsfri dag i detta land. Med andra ord: Katolska kyrkan har anpassat sitt gudstjänstfirande till de faktiska förhållandena i Sverige. Tänk – man kan faktiskt göra så, till och med när man är ett konservativt religiöst samfund!

Faktum kvarstår dock att Jönköpings kommun enbart valt att sluta en överenskommelse om speciella riktlinjer för muslimska barn. Att man gjorde det kan endast förklaras med det relativt stora antalet familjer som uppfattas tillhöra just denna grupp. Hade gruppen varit mindre – eller mera villig att anpassa sig – så hade man inte tagit itu med detta alls.

Gruppens storlek har fått avgöra

Det framgår klart av att man inte fått för sig att förhandla med någon katolsk eller syrisk-ortodox biskop eller någon rabbin om specialregler för deras barn. De är helt enkelt mycket färre, och de är inte så påfallande att man känner att man behöver ta hänsyn till dem. Det betyder alltså att regler för vilka rättigheter och skyldigheter som ska gälla för barn i skolan fastställs inte utifrån individen utan enbart utifrån storleken på den grupp eleven tillhör. Och det är ju helt tokigt – att man tycker att man kan strunta i individen om han eller hon tillhör en liten grupp som inte märks, medan man menar att det är nödvändigt att förhandla sig fram till specialregler för grupper som är märkbara enbart på grund av det stora antalet medlemmar. Det är ett absurt exempel på hur man behandlar folk olika i stället för att tillämpa likabehandlingsprincipen.

Rättigheter och skyldigheter i skolan ska inte hänga ihop med hur många andra som råkar befinna sig i samma situation. De ska vara knutna till individen, oavsett om han eller hon är ensam i sin situation eller tillhör en större grupp. Och de ska naturligtvis vara lika för alla.

Vem räknas som muslim?

Sedan bör man förstås ställa sig en grundläggande fråga: Hur definierar vi egentligen om en familj eller dess barn bör räknas som muslimer? Räcker det med att komma från ett muslimskt land eller måste man vara aktiv medlem i någon muslimsk församling? Är det föräldrarna som bestämmer vilken religion barnen tillhör, eller ska företrädare för en religiös församling få definiera vilka som tillhör just deras församling?

Jönköpings kommun har slutit en överenskommelse med företrädare för ett antal muslimska samfund, men det framgår inte alls av denna överenskommelse om några föräldrar blev tillfrågade om de vill att deras barn ska definieras som muslimer, och vilka regler de faktiskt vill ha för sina barn. Så varför stöttar sig Jönköpings kommun på ett fåtal muslimska företrädares uttalanden och handlingar för att definiera hela gruppen och fastlägga regler för barn som faktiskt inte är deras egna? För att dra en jämförelse: Hur vore det att låta företrädare för en frikyrklig församling i Jönköpings kommun bestämma skolans riktlinjer för barn som råkar vara döpta i deras samfund, till exempel att de ska få slippa undervisning i evolutionslära – utan att ens fråga dessa barns föräldrar?

Men även att ge föräldrarna ensam tolkningsrätt angående elevernas religionstillhörighet skapar en del principiella problem. Som exempel kan man nämna det muslimska påbudet att bära huvudduk för flickor, som enligt vissa muslimer bör börja i mycket tidig ålder för att sedan fortsätta tills flickan är myndig – då hon egentligen kan och bör bestämma själv över sin trosuppfattning. Men om man godkänner att föräldrar tvingar småflickor att bära huvudduk i den kommunala skolan då cementeras detta beteende från en mycket ung ålder, och att bära ett plagg som i grunden tjänar till att skapa könssegregering etableras som en helt normal företeelse som skolan välkomnar. Den sekulära skolan bidrar därmed till att fostra muslimska flickor i ett tänkande som går stick i stäv med den jämlikhetsprincip som skolan egentligen ska förankra i dem.

Självklart kommer man aldrig ifrån att föräldrar påverkar sina barn, deras trosuppfattning och deras beteende i hemmet och i samhället. Men frågan är om det är skolans uppgift att stötta dem villkorslöst i detta och även förstärka beteenden som egentligen strider mot det moderna samhällets grundläggande värderingar. Som till exempel att flickor och pojkar ska behandlas lika och ges lika möjligheter att fritt välja sin klädsel, sin livsåskådning och sin väg i livet. Är det inte snarare dessa tankesätt som den kommunala skolan bör främja för att forma eleverna till myndiga medborgare?

Bidrar till segregation och främlingsfientlighet

Att vara alltför naiv och totalt blunda inför det nya mångkulturella samhällets skuggsidor är en grundläggande orsak till att hatet och motsättningarna ökar mellan olika grupper. En av dessa skuggsidor är bildandet av etniska och religiösa enklaver där könssegregering betraktas som ett naturligt fenomen och där det odlas förakt mot det sekulära samhället i religionens namn. Det är på tiden att den svenska rädslan för att inkräkta mot demokratin, mångkulturalismen eller religionsfriheten, som i värsta fall leder till ren likgiltighet, ersätts med insikt och mod att bemöta de urkonservativa grupperna, vars avsikt är att odla separata enklaver för vissa grupper av invandrare med egna regler som delvis strider mot svensk lagstiftning och internationella konventioner om individens grundläggande rättigheter. Existensen av sådana enklaver, där den religiösa fundamentalismen frodas, bidrar också till att högerextremism, främlingsfientliga stämningar och rasism tilltar i samhället. Att inte ta denna problematik på allvar är att aktivt välja att offra många flickors och pojkars liv och frihet och att bidra till fortsatt ömsesidig segregation, rasism och könsdiskriminering.

Kommuner och kommunala skolor ska inte avtala med enskilda företrädare för vissa religiösa samfund om specialregler för vissa elever. Religiösa samfund bör över huvud taget inte ha medbestämmanderätt när det gäller att fastställa riktlinjer för den sekulära skolans verksamhet. Den kommunala skolan i Sverige får inte bli till ett instrument för att främja religiös och etnisk segregation och ojämnställdhet mellan könen. Och självklart ska samma regler och riktlinjer gälla för alla elever oavsett grupptillhörighet.

Bahareh Andersson

muslimsk kvinnorättsaktivist och debattör med rötter i Iran

Anusche Noring

frilansöversättare med både tysk-katolsk och iransk-muslimsk bakgrund