Tack vara den europeiska sociala modellen har generationerna som föddes efter andra världskriget kunnat växa upp i visshet om att de skulle få det bättre än sina föräldrar. I dagens ekonomiska kris känns detta inte längre lika självklart och somliga tror till och med att vår sociala modell är död. Jag tycker att ett sånt synsätt är i det närmaste oansvarigt.

Tankegångarna om att vår sociala modell skulle vara på nedgång är inte helt nya. Det har vi redan hört tidigare när globalisering och demografiska förändringar kommer på tal. Inget av dessa begrepp ska få underminera våra åtaganden för jämlikhet och sociala frågor eller vår förmåga att kombinera ekonomisk öppenhet och dynamik med social rättvisa. Nu måste vi fokusera på att modernisera den sociala modellen så att den kan fungera i en ny global miljö.

Det kanske viktigaste exemplet på en sådan modernisering är reformen av pensionssystemen. Vi har varit framgångsrika i att skapa social trygghet och förebygga åldersfattigdom i efterkrigets Europa. Men om vi inte genomför vissa reformer kommer vi inte att på sikt kunna garantera tryggade och tillräckliga pensioner. Därför har EU-kommissionen nyligen tagit fram en vitbok om pensioner som ska hjälpa medlemsländerna i deras reformarbete. Den tar också upp lagstiftningsinitiativ på EU-nivå.

Utsatta grupper måste skyddas

I svåra ekonomiska tider med budgetnedskärningar måste vi skydda de socialt mest utsatta grupperna och här kan organisationer i det civila samhället spela en viktig roll. Det är också viktigt att åtstramningarna inte bromsar de tillväxtsstimulerande åtgärderna.

Det är lättare att hantera dessa problem och uppnå målen om vi samordnar sysselsättnings- och socialpolitiken på EU nivå.

Ministrarna har redan vittnat om att det finns ett stort behov av titta på det sociala Europa med friska ögon. När EU:s ledare träffades i mars enades de också om att det krävs krafttag för att komma till rätta med sysselsättningen och den sociala dimensionen. Vi har insett att det skulle vara förödande om vi stirrade oss blinda på budgetdisciplin. Vi måste även satsa på solidaritet, sammanhållning och investeringar

Vi måste samordna våra kortsiktiga stabiliseringsåtgärder med Europa 2020-strategin, ramen för långsiktig ekonomisk och social utveckling i EU. Men allt detta kommer att vara förgäves om vi inte ser till att EU:s nya långtidsbudget har en stark social dimension och en kraftfull europeisk socialfond.

Sysselsättningspaket

Jag behöver sannolikt inte gå in närmare på varför jag den 18 april, med ordförande José Manuel Barrosos fulla stöd, la fram ett sysselsättningspaket för att identifiera faktorer som kan skapa jobb (till exempel gröna jobb, vita jobb, informations- och kommunikationsteknik). Vi skulle också vilja att EU-medel används till långsiktiga investeringar i humankapital i medlemsländerna. Syftet med paketet är att lägga grunden till en riktig europeisk arbetsmarknad där arbetstagarna utan bekymmer kan flytta mellan och inom jobb i hela EU och få en bra karriärutveckling.

Men det handlar också om arbetsmarknadens parter, deras roll i sysselsättningspolitiken och hur de kan bli mer involverade i EU:s förvaltning och beslutsfattande. Arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer måste vara med på noterna när det gäller långsiktiga återhämtningsplaner eller arbetsmarknadsreformer. Arbetsmarknadens parter på EU-nivå förhandlar den närmaste tiden om en mycket viktig del av arbetslagstiftningen, nämligen arbetskraftsdirektivet, och kommissionen kommer att ta till sig deras slutsatser.

Mer social dialog

I dag, den första maj, kan jag inte nog understryka att vi måste ta oss ur krisen med hjälp av mer, inte mindre, social dialog. Vi måste satsa på en djupgående social dialog mellan arbetsgivare, arbetstagare och regeringar, och det är särskilt viktigt att detta budskap når fram till de så kallade nya medlemsländerna, där den institutionella utvecklingen i vissa fall har gått i motsatt riktning.

Kärnan i den europeiska sociala modellen är att vi inte låter den ekonomiska politiken eller näringslivet avvika från sociala värden och rättigheter. Vi tror också att ett civiliserat samhälle alltid möter en kris genom ännu mer solidaritet. För att den europeiska sociala modellen ska ha en framtid måste vi omdefiniera vad solidaritet på EU-nivå innebär. Det är också viktigt att stärka banden med arbetsmarknadens parter och organisationer i det civila samhället.

László Andor

EU-kommissionär med ansvar för sysselsättning, socialpolitik och inkludering