Dagens äldre är piggare, friskare och mer utbildade än hittills, men slutar arbeta i förtid.  Vem är beredd att arbeta längre, och varför? Hur ser arbetsmarknaden ut för äldre? Vilka hinder och möjligheter finns det? Det är några av frågorna som vi behöver besvara för att skapa möjligheter och drivkrafter för ett längre arbetsliv.

Det är viktigt att försöka få med alla medborgare i arbete – för individens skull, men också för samhällets. Vi blir allt färre som ska försörja allt fler. Och då är det naturligtvis dumt att sortera bort någon som vill och kan jobba.

Räknat i antal anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen, DO, är ålder den näst vanligaste diskrimineringsgrunden efter etnicitet. Sedan den nya diskrimineringslagen infördes 2009 har DO drivit flera fall som rör ogenomtänkta åldersgränser, eller fördomsfull behandling av äldre. Arbetsgivare kan inte längre vifta bort en jobbansökan med att han eller hon är för gammal.

Diskrimineringen av äldre i arbetslivet bygger ofta på olika normer och föreställningar, till exempel att äldre har svårt att anpassa sig, att de har högre löneanspråk eller att de är ovilliga att ta till sig ny teknik.

Eftersom 50-plussare utgör drygt 37 procent av Sveriges befolkning har sannolikt många av er som läser den här artikeln passerat 50 års-strecket. Det innebär definitivt att man räknas som äldre i många sammanhang. Men gränsen för vilka som är äldre är flytande, och till och med 40-åringar får höra att de är för gamla.

Alla förlorar

Alla parter förlorar på den här typen av oreflekterad bortsortering – ekonomiskt, socialt och kunskapsmässigt. Vilket år du råkar vara född säger väldigt lite om vem du är och vad just du kan.

Den 1:a januari inleddes det europeiska året för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna. Från Lissabon i väst till Sofia i öst, från Aten i syd till Helsingfors i norr kommer alla EU:s 27 medlemsländer att analysera och diskutera en rad olika aspekter kring ålder.

Vi vill framför allt rikta uppmärksamheten mot tre områden som kan göra skillnad på arbetsmarknaden i Sverige.

1. Lagstifta om aktiva åtgärder för ålder . Lagstiftningen är ett viktigt verktyg för att förändra attityderna till äldre på arbetsmarknaden. Enligt diskrimineringslagen ska arbetsgivare bedriva så kallade aktiva åtgärder för kön, etnisk tillhörighet och trosuppfattning. Det vill säga arbeta förebyggande mot diskriminering i rekrytering, lön och arbetsförhållanden. Det är bra. Men om vi ska komma till rätta med åldersdiskrimineringen bör lagen ändras så att den omfattar även diskrimineringsgrunden ålder.

2. Satsa på mentorer och praktikplatser . Generationsväxlingen i Europa och Sverige målas ibland ut som en intressekonflikt mellan äldre och yngre. Äldre klamrar sig fast vid sina jobb medan yngre knuffar ut de äldre från arbetsmarknaden. Väldigt lite tyder på att den intressekonflikten verkligen existerar. Men det är ändå viktigt att skapa positiva attityder både till unga och till äldre. Ett sätt att stärka solidariteten mellan generationerna, som vi haft mycket goda erfarenheter av inom ramen för Europeiska socialfonden, är att arbeta med mentorer och praktikplatser. Det underlättar kompetensöverföring i organisationer, samtidigt som det ger möjligheter både för yngre att etablera sig på arbetsmarknaden och för äldre att skifta arbetsinnehåll och på så sätt stanna kvar i arbetslivet.

3. Tänk kompetens. Många över 50 år har föråldrade utbildningar. Många har också ganska korta utbildningar och svårt att visa upp vad de verkligen kan. När jobbet försvinner kan det vara svårt att koppla den egna kompetensen till ett annat yrke eller en annan bransch. Ett sätt att öka förståelsen för vad människor har med sig i ryggsäcken från sitt tidigare yrkesliv kan vara att tänka i kompetens och inte stirra sig blind på yrkesinriktning och branscher. Inte minst för varje person själv är det värdefullt att få upp ögonen för vad han eller hon verkligen kan. Det kan till exempel gälla personliga egenskaper, social kompetens eller andra kunskaper som det är svårt att få papper på.

Någonstans måste man börja. Det är hög tid att vi slänger bort skygglapparna och inleder en bred och seriös diskussion om äldres deltagande i arbetslivet.

Vi i Tema Likabehandling är beredda att dra vårt strå till stacken, är ni?

Marcela Mella-Rinderud

koordinator Tema Likabehandling

Tema Likabehandling, som är finansierad av Europeiska socialfonden, verkar för att alla ska ha lika rättigheter och möjligheter i arbetslivet.