Det är fel att införa en skatt med så stora och osäkra effekter på tillväxten i Europa som Göran Färm och Olle Ludvigsson (S) vill (GP Debatt 12/2). Tobinskatten är en kostnad som inte leder till ökad produktion. Den minskar antalet transaktioner och omplaceringar och ökar investerarnas risk. För företag och konsumenter innebär detta att lån blir dyrare och avkastningen på sparande blir lägre.

I slutändan är det vanliga pensionstagare som betalar en stor del av notan för en transaktionsskatt. Enligt Svenskt Näringsliv kommer pensionen för en 30-årig löntagare att minska med mellan två och åtta procent. Skatten kan beräknas minska pensionerna med cirka fem procent. Är det löntagarvänlig politik?

Skatten är dessutom allt annat än frihandelsvänlig och gör EU mindre konkurrenskraftigt. Även om Sverige står utanför skulle skatt tas ut om en tysk medborgare köpte aktier eller genomförde en finansiell transaktion i Sverige. Detta utgör ett hinder mot fri kapitalrörlighet. Skatten uppmuntrar också till skatteplanering och skattesmitande.

Vi delar slutsatserna av en ny rapport från Riksbanken: ”Stora snedvridningar kan förväntas i form av transaktioner som flyttar till andra länder, till obeskattade finansiella instrument eller helt upphör. Skatten skulle också öka företagens kapitalkostnad, vilket skulle leda till minskade investeringar och därmed lägre BNP. Även statens upplåningskostnad skulle öka, vilket måste finansieras med andra skattehöjningar eller minskade utgifter. Vid en närmare analys framstår en skatt på finansiella transaktioner främst som en politisk symbolfråga.”

Olle Schmidt (FP)

europaparlamentariker

Carl Haglund (FP)

europaparlamentariker