Från höger till vänster diskuteras transaktionsskatten i alltmer positiva ordalag i Europa. I tisdags krävde nio finansministrar – med Frankrike-Tyskland i spetsen och mestadels från rena högerregeringar – att arbetet med att införa skatten ska påskyndas. På senare tid har Olle Schmidt och Carl Haglund även övergivits i frågan av tunga liberala kollegor i Europaparlamentet som efter närmare analys bytt till ja-sidan. Skatten är numera snarare en höger- än en vänsterdröm.

Att debatten utvecklats åt detta håll har tre orsaker:

Det råder numera bred politisk enighet om att finanssektorn är underbeskattad. Den drar stora fördelar av statliga de facto-garantier och av att den i princip är momsbefriad. Även finansminister Borg anslöt sig nyligen till detta synsätt.

Allt färre bedömare ser valpskatten som ett hållbart argument mot den europiska skatten. Valpskatten var klart högre än de nu aktuella skattenivåerna och hade dessutom två grova designfel som båda har undvikits i EU-kommissionens förslag.

Beräkningarna i kommissionens konsekvensanalys ifrågasätts av allt fler. I veckan presenterade till exempel två ekonomer gedigna kalkyler som pekar på att skatten i stället för den BNP-minskning som kommissionen talar om skulle ge en BNP-ökning på ca 0,25 procent. Prognoser är svåra att göra, men mycket talar ändå för att kommissionen dragit för negativa slutsatser.

Vi ser inte transaktionsskatten som någon frälsare, men anser att förslaget bör hanteras seriöst och inte bara skyfflas ner i papperskorgen.

Göran Färm (S)

Olle Ludvigsson (S)

Europaparlamentariker