Det finns en tyst överenskommelse om att ha hög elskatt för att få konsumenterna att spara. Elanvändningen har varit på ungefär samma nivå senaste tjugo åren trots ökande befolkning. Det skall nu sparas el och energi i stora mängder för att ersätta kärnkraften.

Miljöpartiet har i en partimotion sagt att målet är 100 procent förnyelsebar energi, redan till år 2030. Motionen hänvisar till flera trovärdiga källor som anser att energianvändningen kan minska med så mycket som 50 procent utan att produktion eller välfärd blir lidande.

Ett exempel är programmet för energieffektivisering för stora företag, kallad PFE. Enligt MP är resultaten häpnadsväckande, då effektiviseringarna blivit dubbelt så stora som förväntat, till halva kostnaden. PFE har omfattat 117 företag, som står för en femtedel av all energianvändning inom industrin i landet, som har lyckas spara lite mindre än fem procent energi. Mycket är tack vare engångsinsatser som att täta pumpar men också genom investeringar i bättre teknik. Ett par stycken senare konstateras att i ett program med energikartläggningscheckar, riktat till mindre företag, preliminärt har sparat mellan 10 och 30 procent. Hur mycket energi i reella tal går inte att utläsa. MP anser dock att detta inte imponerar. Läsaren ges uppfattningen att de stora företagen som gör av med ansenlig mängd energi har sparat mer än de mindre bolagen, trots sämre procentuella resultat.

De trovärdiga källorna är en utredning gjord av konsultbolaget Sweco på uppdrag av Naturskyddsföreningen inför en konferens. Utredningen omfattar grova uppskattningar och poängterar statliga styrmedel som medför stark centralstyrning från staten. En sådan styrning är inte möjlig med en gemensam nordisk energibörs – Nordpool. Författarna varnar för stor osäkerhet i gjorda prognoser. De flesta förutsättningarna i rapporten är baserade på hypoteser.

Allt annat än liberala styrmedel

De styrmedel som föreslås är allt annat än liberala. Det handlar om maximala kvoter för uppvärmning av bostäder och lokaler. Varje medborgare skall genomgå en obligatorisk utbildning i konsten av att spara energi. Goda medborgare stänger av värmen och kanske belönas med medalj eller grön halsduk? Styrmedlen innebär också ökade kostnader, men författarna av rapporten har inte haft möjlighet att utreda vad dessa ekonomiskt kommer att hamna på.

Energieffektiviseringar inom alla sektorer tas ut av en ökande befolkning och en expanderande servicesektor. Det är svårt att vara positiv till expanderande service- och tjänstesektor samtidigt som denna skall krympa sitt energiuttag.

Ambitionen eller snarare villfarelsen att det går spara in 50 procent av energianvändningen utan att produktion eller välfärd blir lidande är falsk. Om industri och småföretag gör en kraftsamling kan de sänka sin energianvändning med mellan 5 – 7,5 procent i de beräkningar Tankesmedjan Liberalerna gjort. Många av dessa besparingar är av engångskaraktär.

Om partierna snabbt vill sänka den totala elanvändningen för privatkonsumenter så utgör eluppvärmda småhus en stor potential. Nästan 30 procent av småhusen värms med el på något sätt och över 50 procent av den totala energiåtgången för uppvärmning av dessa hus utgörs av el.

Om man inte med förbud skall ändra konsumenternas beteende är en avdragsrätt för ombyggnation av de hus som i dag använder el för uppvärmning en framkomligare väg. Ett slags riktat rot-avdrag för dessa hus.

Det är viktigt att alla partier i riksdagen håller sig till verkliga siffror och prognoser samt ställer realistiska krav i stället för att frammana utopiska bilder.

Jan Rejdnell

Tankesmedjan Liberalerna