I en uppmärksammad intervju i Veckans Affärer menar Carl Bildt att han är utsatt för en kampanj mot sin person eftersom "det finns ett hat mot företagande". Det är ett besynnerligt påstående. Menar han att protesterna skulle tystna om det visat sig att han hade varit inblandad i misstänkta folkrättsbrott på sin fritid i stället för inom ramen för ett styrelseuppdrag?

Det är svårt att skriva om folkrättsbrott. Än svårare är det att i anklagande ton häfta så allvarliga glosor på en ledande och erfaren politiker.

Debatten om Bildt har piskat upp häftiga och stundtals obehagliga stämningar mot hans person. Men dessa är inte följden av ett allmänt hat mot företagande, utan en växande skepsis inför en utrikesminister som vägrar komma med raka besked om sin tid i Lundin Oil.

Lundinsfären är känd för att handla med diktatorer. No guts, no glory är deras motto. Under Bildts tid i företaget ägde ett folkmord rum i södra Sudan, där företaget var verksamt. Erkända internationella organisationer som FN och HRW hade redan långt tidigare varnat oljebolag för att beblanda sig med den Sudanesiska regimen på grund av den överhängande risken för en humanitär katastrof.

Vittnesmål har sedan dess florerat om Lundin Oils nära samarbete med de sudanesiska regeringstrupperna under det folkmord som utfördes i provins 5A. I Sverige har bland andra Kristna Fredsrörelsen sammanställt Lundins inblandning i Sudan.

Ovetande om folkmord?

I KU-förhör 2007 försäkrade Bildt att Lundin Oil trots de upprepade varningarna från bland annat FN var förvånade över och ovetande om det folkmord som ägde rum på deras egen bakgård. Företaget lärde sig en läxa av det olyckliga fallet Sudan menade Bildt, som även berättade om hur han arbetat för att säkra en etisk process i framtiden.

Fyra år senare är journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson i Ogadenprovinsen för att granska allvarliga rykten om svåra missförhållanden i Lundinsfärens fotspår. I samma veva blir den vanligtvis talföre Bildt allt mer förtegen i medierna. Vad skulle hända, om de hade kunnat rapportera om samma mönster som i Sudan, där byar utplånats för att göra plats åt Lundins oljeföretag?Lundinsfären skulle i det läget ha uppvisat en oförsvarbar nonchalans för afrikanska människoliv.

Misstag som leder till tusentals människors död begås inte två gånger. Flera viktiga följdfrågor skulle i det läget landa i Bildts knä. Vad Bildt än själv hade gjort i sin nyckelroll som styrelsens ansvarige för att säkerställa en etisk företagskultur, så måste det betraktas som ett monumentalt misslyckande. Trovärdigheten hos hans bedyranden i KU-förhöret skulle erodera.

Handlar om demokrati

Men nu är Schibbye och Persson i Etiopiskt förvar och den förbjudna zonen Ogadens mysterier förblir olösta. Carl Bildt är själv den som bär det yttersta ansvaret för den diplomatiska processen att föra dem hem säkert – en process som har kantats av bakslag. Men Bildt besvarar inga frågor. När han öppnar munnen är det för att slingra sig om vad han egentligen visste om Lundins närvaro i Ogaden, eller – som i Intervjun i Veckans Affärer – misstänkliggöra dem som begär raka besked.

Oavsett vad Bildt själv visste om dessa övergrepp, och givetvis ska ingen dömas på förhand, så är det ett orimligt beteende av ett folkvalt statsråd att vägra uttala sig i så viktiga frågor som inblandning i folkrättsbrott. Nej Bildt, våra frågor bygger inte på hat mot företagande. De handlar om kärlek till demokratin.

Mattias Irving

redkatör,

Seglora smedja