När nu Göteborgs 35:e filmfestival håller på att avslutas kan det vara på sin plats med några filmpolitiska reflektioner. För vi är återigen på spaning efter den kulturpolitik som flytt. Det nyligen presenterade filmavtalet är bara ett av flera områden där kulturministern visar att Sverige inte har någon kultur- eller konstpolitik.

För oss är kulturen, och inte minst filmens villkor, en självklar del i demokratin. En miljöpartistisk grundsyn är decentralisering och demokratiskt inflytande – så även i kulturpolitiken. Det handlar om vilka värden vi vill främja. Stängda dörrar är aldrig ett framgångsrikt sätt att bygga demokratiska strukturer inom något politiskt område. Därför är det ytterst märkligt att ett nytt filmavtal nu har förhandlats där viktiga parter uteslutits, såsom de oberoende filmarna. Väljer man ett partsförfarande istället för statlig filmpolitik är ändå de demokratiska breda deltagandeprinciperna fundamentala. För oss är det självklart att filmens olika upphovspersoner ska finnas med i filmpolitikens utformning – något annat är otänkbart i en kulturpolitik som har demokratin och medborgaren som grund, och inte anser att ekonomiska resurser ska vara den enda eller främsta kvaliteten i svensk filmpolitik.

Ekonomisk vinst inte kulturens uppgift

Det finns bra inslag i det avtal som nu slutförts, som åtgärder för att öka jämställdheten inom filmen och att göra filmen mer fönsterneutral. Men det finns inget jämställt, representativt eller demokratiskt med den förhandlingsgrupp som producerat det nya filmavtalet. Det är också märkligt att ha ett mål som i sig går ut på att ta den största marknadsandelen i Norden. Att enbart producera för att ta stora marknadsandelar gör inte Sverige till ett bättre eller rikare filmland.

Ett demokratiskt system kan aldrig struktureras utifrån kommersialismen. Kulturens främsta uppgift kan aldrig vara att generera ekonomisk vinst. Det går därför inte heller att separera upphovsmakare, oavsett ekonomiska resurser, från filmavtal. Demokrati och öppenhet måste vara kulturpolitikens ledord och att finna vägar för de små kulturutövarna.

Alla ska vara med

I Göteborg anger den rödgröna budgeten att: Göteborg ska värna de demokratiska rum som kulturen utgör. Kulturen är en viktig del av ett hållbart samhälle. Göteborg ska ha ett rikt och fritt kulturliv med mångfald och kvalitet. Kulturlivet i Göteborg ska vara inkluderande för alla, oavsett sociala, ekonomiska eller fysiska förutsättningar. Därför är det kulturella värden i ett samhällsperspektiv som måste vara utgångspunkten. Det handlar om kulturens och filmens egenvärde; om medborgaren och mångfaldens betydelse i samhället.

Göteborg arbetar för att skapa goda förutsättningar för ett kreativt kluster inom filmens område. I rödgrön samverkan har vi lagt ett uppdrag om film- och medieutveckling i Göteborg. Denna utveckling måste engagera människor som kan branschen och ta hela stadens filmaktörer i beaktande, stora som små. Vi måste lyfta fram viktiga framtidsfrågor för film- och medieutveckling. Vi behöver fler sammankomster framöver för att fortsätta dialogen även mellan politiken och filmskaparna, på alla nivåer. Dörren är öppen, och det finns varken krav på ekonomiska resurser eller avkastningskrav för att delta i diskussionen kring hur vi gör Göteborg och Västsverige till Sveriges främsta filmregion.

Thomas Martinsson (MP)

kulturkommunalråd Göteborgs stad

Tina Ehn (MP)

ledamot i Kulturutskottet, riksdagsledamot för Västra Götalands län