Carema och andra vårdentreprenörer har inte bara kritiserats för brister i vården utan även för avancerad skatteplanering med ränteavdrag. Vad som kanske inte riktigt har framkommit är att det i de flesta fall tycks ha rört sig om helt lagliga konstruktioner. Och vad värre är – dessa konstruktioner har möjliggjorts genom att det svenska skattesystemet avsiktligt designats för att delta i den skattekonkurrens som sedan åratal pågår mellan länder.

Skattekonkurrensen innebär att stater genom särskilt förmånliga regler tävlar om att attrahera kapital. Men utvecklingen i omvärlden har sprungit förbi oss. Det är nu hög tid att Sverige avskaffar ränteavdragen för bolag och i stället sänker bolagsskattesatsen.

I de nu aktuella fallen har uppläggen exempelvis inneburit att man låtit ett holdingbolag beläget i ett land med låg bolagsskatt låna ut pengar till det svenska bolag där den egentliga verksamheten bedrivs. Det svenska bolaget har en hög skuldsättningsgrad. Man säger att det är underkapitaliserat. Genom att anpassa lånets storlek kan det svenska bolaget komma att betala lika mycket i ränta som den egna vinsten. Eftersom räntan är avdragsgill fullt ut blir vinsten i Sverige då noll, och den poppar i stället upp hos det utländska holdingbolaget där den troligen beskattas lågt.

Omvärlden har sprungit förbi

Den obegränsade avdragsrätten för räntor var i många år ett kraftfullt skattekonkurrensmedel för Sverige. Men det fungerade bäst när vår bolagsskatt var bland den lägsta i Europa. Nu har omvärlden, särskilt Östeuropa, sprungit förbi oss och vår bolagsskatt (26,3 procent) ligger på övre halvan i EU.

Många andra länder med samma problem har skyddat sig med så kallade underkapitaliseringsregler. Dessa begränsar ränteavdragen genom att ställa dem i relation till det egna kapitalets storlek. Men Sverige har framhärdat och behållit det system som så uppenbart favoriserar verksamheter som bedrivs med lånat kapital jämfört med dem som egenfinansieras.

Något måste göras

Men nu måste faktiskt något göras. Vinster från verksamheter i Sverige ska givetvis beskattas här. Som det nu är rinner pengar ut ur landet på samma sätt som när någon öppnat vattenkranen och sedan gått hem. Lösningen finns dock inte i de skatteflyktsregler som införts för att motverka så kallade räntesnurror, och som är så komplicerade att alla experter har sin egen uppfattning om deras innebörd. Nej, det är bättre att helt avskaffa bolagens ränteavdragsrätt och sedan sänka bolagsskatten drastiskt till en nivå som kompenserar för den avskaffade avdragsrätten. En skattesats på 15 procent skulle göra att ränteavdragen och en massa andra invecklade avdrag dramatiskt förlorade i ekonomisk betydelse, till nytta för bolagen men också för Skatteverket vars kontrollresurser skulle kunna utnyttjas ännu effektivare.

Företagsskattekommittén kommer inom kort med ett delbetänkande om incitament för riskkapitalförsörjning. Utredningen har möjligheten att göra ett alexanderhugg i stället för att addera fler konstiga knutar till systemet. Den fullt möjliga lösningen med sänkt bolagsskatt och slopad ränteavdragsrätt har nämligen också den fördelen att den förenklar det till bristningsgränsen komplicerade bolagsskattesystemet och gör det mer robust. De enda som förlorar på förändringen är de konstruktörer av sinnrika skatteplaneringsupplägg som egentligen inte tillför samhället något.

Men de politiker som kritiserar Carema för skatteplaneringen kastar sten i glashus. Upplägget är vanligt bland större företag och inget som utmärker den privata vårdsektorn. Dessutom har faktiskt kommuner stått för många av uppläggen. Det har då gått till så att man bolagiserat viss verksamhet. Sedan har kommunen lånat ut pengar till det egna bolaget som i sin tur har dragit av räntekostnaden mot sina intäkter. Finessen har då varit att kommunen som mottagare av den avdragna räntan inte är skattskyldig för den!

Privatiserings- och valfrihetssideologin har lett till att nästan vilka kollektiva nyttigheter som helst kan konkurrensutsättas. Men man ska inte inbilla sig att egennyttan skulle vara mindre hos dem som tjänar sina pengar på att sälja vård och skola än den är hos dem som säljer mat eller bilar.

Robert Påhlsson

professor i skatterätt Handelshögskolan i Göteborg