Det är nödvändigt att vi diskuterar kvaliteten i såväl skola som äldreomsorg, men jag blir djupt oroad när svenska politiker i så hög grad låter sig dras med i en ytlig diskussion där ekonomisk vinst inom välfärdssektorer per definition tycks ses som något av ondo. Man måste passa sig för villfarelsen om att allt var gott och väl innan alternativ och valfrihet växte fram och beslutades. Allt var inte bättre förr. Valfrihet och mångfald i skolan behövs utifrån det grundläggande faktum att alla människor är olika och har olika förutsättningar och behov.

När allvarliga brister har uppmärksammats i medierna och blivit heta debattämnen har ledande politiker mest visat sig vara som vindflöjeln. Skolministern ägnar sig åt att i generaliserande ordalag kritisera avarterna inom friskolebranschen.

Ingen försvarar valfriheten

Representanter för Miljöpartiet, som många gånger avgjort denna fråga i riksdagen, säger sig nu vara oroade över utvecklingen med större koncerner och vinst och vill reglera ägandeförhållanden. Man kunde åtminstone förväntat sig att Moderaterna skulle stå upp och försvara den viktiga mångfald vi har att värna. Men inga tydliga röster hörs till valfrihetens försvar.

Friskolereformen har förutom alla positiva effekter i form av ökad mångfald och bättre organisation även inneburit att vi fått upp viktiga kvalitetsfrågor på agendan. Innan bara accepterade vi det som den kommunala skolan levererade, bra eller inte. Nu pratar vi om vad som är en bra skola och hur vi mäter vi det. Konkurrensen leder till att vi ställer fler frågor, vill kunna jämföra och vi får då upp kvalitetsfrågor på bordet.

Bättre och tätare inspektioner

Det finns närmare 6 000 skolor i Sverige och ett fåtal – bland dem både kommunala och fristående – har visat sig ha allvarliga kvalitetsproblem. Det är bra att brister kommer fram i ljuset men av den rådande mediedebatten får man lätt uppfattningen att det bara handlar om friskolor och att dessa få också är representativa för hela branschen. Det som behövs i skolan är i stället bättre och tätare inspektioner, ett mandat för Skolinspektionen att kunna stänga även dåliga kommunala skolor precis som de kan göra med fristående. Man måste också se över hur möjligheterna till skatteplanering kan minimeras.

Vi har i Sverige valt att använda en del av skattepengarna till att människor själva får välja vilka tjänster de vill ha. Alternativet till den valfriheten är att politikerna väljer åt oss och det enda maktmedlet vi då har, om vi inte är nöjda, är att om fyra år rösta bort de politikerna. Det är ett alltför trögrörligt och kantigt system, föga anpassat till skolområdet. Elever har på den tiden redan hunnit lämna den skola man ville välja bort. Det rätta är i stället att låta individen välja och direkt välja bort de skolor de så önskar. Låt medborgarna själva ha kvar den makten!

Fler politiker och andra aktörer borde stå upp för valfriheten i dag. Fler skulle behöva insikter om företagandets villkor. Det gör mig mycket oroad att så få röster försvarar ett system med mångfald. Det är dags att ta krafttag mot de verkliga problemen i skolan – bristande kunskaper. Dit kommer vi genom att fokusera på kvalitet och mätning av kvalitet. Det är då vi skapar en skola som kan vara i toppklass i världen.

Mikaela Valtersson

vice vd Kunskapsskolan,

tidigare riksdagsledamot och ekonomisk talesperson för MP