Det är dags för en
ny kreativ filmpolitik!
Den svenska filmens villkor bestäms i rum där filmens upphovspersoner inte finns representerade. Filmavtalets olyckliga allians mellan skattepengar och kapital visar också på en total avsaknad av kulturpolitiska visioner. Det är dags att Sveriges kulturminister agerar, skriver styrelsen för Oberoende filmares förbund.
Relaterat
Fakta
Bakgrund:
Den 25 januari presenterar Lennart Foss resultatet av sitt uppdrag att förhandla fram ett nytt filmavtal. Regeringens direktiv är att få ihop en bredare branschsamverkan. Bredbandsbolagen hoppade av förhandlingarna i höstas.
Filmavtalet reglerar den svenska filmpolitiken sedan 1963.
Oberoende Filmares Förbund har i dag skickat ett öppet brev till Sveriges kulturminister. Vi ställer frågor som vi anser att hon bör svara på. Vi efterlyser en ny filmpolitik där staten tar sitt ansvar.
Bakgrunden är följande: Måndagen den 19 december 2011 hade Oberoende Filmares Förbund ett möte med regeringens avtalsförhandlare Lennart Foss. Vi har länge kritiserat filmavtalet, och inte minst det faktum att det förhandlas fram bakom lykta dörrar. Den svenska filmens villkor bestäms i rum där filmens upphovspersoner inte finns representerade. Vår kritik mot detta demokratiska underskott mötte Foss med att svara: ”Ni är inte viktiga.”
Hur säkrar Sveriges kulturminister demokratin i filmpolitiken?
När Lennart Foss säger att vi är oviktiga så tolkar vi det utifrån ett ekonomiskt perspektiv: Vi saknar vikt för att vi saknar de pengar som krävs för att vara med i avtalet. Detta säger något om filmens status på politisk nivå. Avtalsförhandlingarna är öppna endast för dem som kan betala för att vara med. Det här är ett demokratiskt problem och samtidigt grundbulten i filmavtalet. Vi vill se en filmpolitik i vilken det är viktigt att skapa ett kreativt klimat för dem som faktiskt gör film.
Vad har Sveriges kulturminister för visioner om ett kreativt filmklimat ?
Då Mats Svegfors inledde sin utredning ”Vägval för filmen” 2009 hade han en uttalad ambition att bereda möjligheter för ett fortsatt avtal, men slutsatsen blev att avtalets konstruktion har stora nackdelar. Regeringen valde trots detta att ge Lennart Foss i uppdrag att förhandla fram ett nytt filmavtal. Uttalandet från Foss tydliggör att filmavtalet inte är till för filmområdets upphovspersoner. Inflytandet över filmpolitiken kommer i stället från kommersiella aktörer vilkas främsta intresse är att generera största möjliga vinst till sina ägare.
Vad gör att dagens filmavtal sorterar in under kultur- och inte näringspolitik?
Det som värderas av statens förhandlare är pengar – inte de samhälleliga och kulturella värden som våra filmer representerar. Filmen ger oss unika möjligheter till mångfacetterade speglingar av vår samtid. Det är oerhört viktigt att inte låta den rörliga bildens framtid avgöras av näringspolitiska avväganden. Man måste förstå och värdera den tunga kulturella roll som den rörliga bilden har för dagens människa och samhället. Vi menar att filmavtalets olyckliga allians mellan skattepengar och kapital visar på en total avsaknad av kulturpolitiska visioner. Att prisge filmen åt några få kommersiella aktörer är motsatsen till att värna om demokrati, mångfald och konstnärlig utveckling.
Vad gör den svenska kulturministern för att den svenska filmens upphovspersoner ska kunna ta plats gentemot krassa marknadsintressen?
Oberoende Filmares Förbund anser att filmavtalet har spelat ut sin roll. För att inte motarbeta det levande filmklimatet i Sverige i dag behövs en ny ordning där staten tar sitt kulturpolitiska ansvar även för filmen.
Vi efterlyser en filmpolitik där statens medel används utifrån en vision om filmen som konstform, och konsten som samhälleligt värdefull.
Mats Svegfors skriver i utredningen: ”Med en höjd ambitionsnivå i den svenska filmpolitiken är utsikterna i dag exceptionellt goda för en ny storhetstid för svensk film.” Det tror vi med, och där är filmens upphovspersoner mycket viktiga. Det är vi som gör filmerna och utan filmerna finns ingen diskussion. Vi filmskapare är beredda att delta i diskussionen med all vår samlade kunskap och erfarenhet.
Är vår kulturminister beredd att diskutera den svenska filmens framtid med oss?
Kasper Collin Johanna St Michaels
Carl Javér
Maja Kekonius
Henrik Andersson
Kristina Meiton
Marta Dauliute
Hanna Högstedt
Alberto Herskovits
styrelsen för Oberoende Filmares Förbund tillsammans med medlemmar, bland andra:
Erik Hemmendorff, Marie Kjellson Play
Göran Hugo Olsson The Black Power Mixtape 1967-1975
Jessica Nettelbladt Jag är min egen Dolly Parton
Johannes Nyholm Las Palmas
Stina Gardell Han tror han är bäst
Axel Danielsson Panpangbröder
PeÅ Holmquist Farmors Tatueringar
Niki Lindroth von Bahr Tord och Tord
Roy Andersson Du levande


























Gör ditt val och köp här

