Vi får inte tumma på rättssäkerheten genom att ingripa mot enskilda på för lösa grunder, men vi får heller inte riskera människors liv genom att inte ingripa för att förhindra brott. Det är vårt ständiga dilemma.

Såväl Polisen som Säkerhetspolisen måste alltid arbeta för medborgarnas säkerhet. Vi får aldrig någonsin äventyra liv. Därför kan vi tvingas avvärja ett hot om grovt brott redan på förberedelsestadiet, även om vi då är ganska säkra på att vi inte kommer att kunna lagföra gärningsmännen. Det är alltid svårare att bevisa att någon eller några har haft för avsikt att utföra exempelvis ett mord än att bevisa vem som gjorde det då det faktiskt har genomförts. Mot detta ställs rättssäkerheten för den enskilde. Vi kan och får inte ingripa mot någon om vi inte har tillräcklig grund för det.

Spelade inte hela rollen

När det handlar om bombhotet mot Nordstan i slutet av oktober 2010 har det i media den senaste tiden framstått som att allt hängde på ett enda vittne. Så var det inte. Åklagarens beslut om att anhålla ett antal personer misstänkta för förberedelse till terroristbrott fattades utifrån våra och andras underrättelseuppgifter. Det omtalade vittnet spelade en viktig roll, men inte hela rollen.

Vi arbetade under en extrem tidspress under natten mot lördagen, då sprängningen av Nordstan enligt uppgifterna skulle äga rum. Med facit i hand kan man konstatera att av olika anledningar drogs fel slutsatser i den del som handlade om vilka personer som låg bakom förberedelserna. Fel män utpekades som skyldiga, och jag är den första att beklaga allt de har fått utstå på grund av detta. De var oskyldiga. Vi gjorde fel.

Kan öppna ärendet igen

Vi är givetvis lättade över att något bombdåd aldrig genomfördes. Möjligtvis kan det ha varit det stora polisuppbådet och den stora uppmärksamheten kring Nordstan som fick gärningsmännen att avstå, men det vet vi inte i dag. Säkerhetspolisen inledde den 18 november 2010 en förundersökning för att gå till botten med de uppgifter som låg bakom hotbilden mot centrala Göteborg. Den lades ner den 6 september i år, men om nya uppgifter kommer in finns det möjlighet att öppna ärendet igen.

Jag tycker att det är viktigt att åter poängtera att vi stod inför ett mycket allvarligt hot mot Göteborg där vi inte vågade chansa. Vi kan inte spela hasard med människors liv. Om vi hade låtit bli att ingripa – och det faktiskt hade smällt – vad hade konsekvenserna blivit då? Vi kan se på självmordsbombaren i Stockholm för ett år sedan och vi kan se på händelserna i Norge i somras och kan konstatera att vi är en del av omvärlden. Vi kan inte längre tro att inget farligt kan hända i Sverige.

Jag är inte rädd för kritik och jag välkomnar granskningar av vårt arbete. Även det är en del av rättssäkerheten och det är av största vikt att vi alltid tar lärdom av våra insatser, både av det som blev bra och av det som blev mindre bra.

Vi kan inte backa bandet, men det kan hända att vi även i framtiden kommer att ingripa mot personer som sedan visar sig vara oskyldiga. Vi får aldrig riskera att våra medborgare kommer till skada, men vi får heller aldrig tumma på rättssäkerheten mot enskilda. Den är vårt och åklagarnas ständiga dilemma, men det är också därför vi finns till.

Ingemar Johansson

länspolismästare, Polismyndigheten i Västra Götaland